Hårresande
Satt härom veckan och pratade om hår med några vänner. Det är ett stort ämne detta med hår. Dessutom viktigt tycker jag eftersom det säger så mycket om tiden vi lever i. Det finns hår som stör och irriterar. Frisyrer som man bara drömmer om att kunna ha. Nytvättat hår med doft av Schampo som luktar sommar. Det finns hår som man avundas andra och sådant som man blir äcklad av. Starka känslor.
Jag vet inte när det blev inne att raka av sig det mesta av sitt hår som medlem av det kvinnliga släktet. Det jag vet är att det idag är oerhört uppseendeväckande med en tjej som inte har rakat sig under armarna. Men varför det är så det är jag inte helt på det klara med. Själv känner jag mig liksom fräschare med nyrakade ben. Ännu bättre med vaxade. Skulle någon däremot raka av mig allt hår på huvudet skulle jag bli oerhört ledsen. Mitt hår på huvudet är viktigt för mig. En del av min person liksom. Men det mesta andra hår skulle jag helst se inte var någon del av mig alls.
Älskade hatade hår.
Tycker att det är någonstans modigt att låta bli att ta bort håret under armarna om man är tjej för jag vet att det krävs något sorts personligt ställningstagande utöver normen. Men nej jag pallar inte själv. Jag vill inte. Det tar emot liksom. Om jag är indoktrinerad eller mer renlig det vet jag inte. Jag tror knappast att jag är så mycket renare vilket lämnar det förstnämnda. Hmmm- ja så är det nog.
I vilket fall som helst så är det inte bara jag och mina vänner som talar och funderar över hår. En hel utställning om just hår på Nordiska Museet i Stockholm bekräftar detta. Utställningen pågår 19/10-12 – 1/9-13. Se mer HÄR.
Själv ska jag nog gå och se den för jag vill veta mer om varför jag spenderar så mycket energi, tid och pengar på allt mitt hår.
