Hatkärleksförhållande: Sociala medier.
”Anton är instagramkändis. När han var i Stockholm var det tydligen folk som kände igen honom där som aldrig träffat honom i verkliga livet”
Detta sa min kompis med en viss arrogans i rösten. Lite för att belysa att jag bevisligen inte var uppe i nivå med den här ”Anton”. Det kanske var meningen att jag skulle tycka att den där killen var ganska cool – men för att vara ärlig tyckte jag lite synd om honom. För att han är 5 år yngre än mig. För att han måste uppleva coola saker för att ha något att lägga upp på nätet. För att han klär sig som att han kommer från tumblr. För att folk som jag träffar honom nästan bara för att försöka genomskåda honom.
Jag både älskar och hatar sociala medier.
Min kärlek består av att jag verkligen älskar att kunna få feedback på saker jag tycker är roliga och spännande, och hålla kontakt med människor långt borta eller som jag inte känner så väl.
Mitt hat består av allting annat.
Jag blir missunsam. Jag blir avundsjuk. Jag mår illa när ingen likear mina statusar. Jag blir förbannad på folk som inte följer mig på twitter trots att jag följer dom. Jag är arg på att inte ha något att lägga upp på instagram. Och då ska man ändå komma ihåg att jag i princip var helt besparad från sociala-medier-stressen när jag gick i högstadiet. Vem hade jag blivit om jag var tvungen att tampas med de känslorna då också?
Hur känner ni kring sociala medier? Ifrågasätter ni er konsumtion eller all den tid ni lägger ner där? Har ni eller någon ni känner helt lagt ner det? Skriv till oss och berätta!