Heartbeat

Man tycker att kärlek ska vara vackert. Det är när två människor har turen att hitta varandra, börja tycka om varandras små konstiga egenskaper, acceptera att man fungerar på ett ovanligt sätt i vissa situationer och sedan bestämma sig för att vi passar ihop. Tiden ska vara rätt och så är det som sagt det där med turen. Att man ska vara så lyckosam att man faktiskt hittar någon att tycka om som tycker om en tillbaka.

Men sen så finns det en typ av kärlek som har en negativ klang. Den kallas för olycklig. Jag tänker på de gånger då jag fattat tycke för någon som inte alls känner likadant för mig och när tiden varit helt opassande. Finns det något som gör så ont som när man bara vill sträcka ut handen och röra någon, men inte kan. Inte för att man inte vågar, utan för att man innerst inne vet att personen förvånat skulle slå tillbaka den och sedan bli upprörd. När man vet att ens längtan är obesvarad och ens drömmar inte kommer att slå? Man känner sig usel, oälskbar och kanske lite ful. Man upplever att man inte duger eftersom man vet att inget man gör kan fånga hans eller hennes intresse. Det är kört.

Sent i lördagsnatt när jag var ute och dansade spelades världens bästa artist, Robyn, och jag kunde inte hjälpa att jag börjande känna mig lite sorgsen. För jag tänkte på alla de personer som varit ute och dansat till just den låten och känt att den spelades för just honom eller henne.

I’m right over here – why can’t you see me? I’m giving it my all, but I’m not the girl you’re takin’ home. I keep dancing on my own.

Samtidigt är det något speciellt med en olycklig kärlek. Även om den inte är lika lätt som en besvarad kärlek är, så påminner den en om att man kan känna, åtrå och älska. Det kanske låter dumt och oviktigt i jämförelse med hur det känns att få vara i ett förhållande – men det finns ett uttryck som säger mycket: hellre ha älskat och förlorat än aldrig ha älskat alls. Så är det. För tänk hur fantastiskt det är, att kunna känna alla de där känslorna och kunna tycka om någon annan! Tänk om vi skulle vandra genom livet och inte få uppleva det… Det spelar inte någon roll om man är 6, 12 eller 100 år, om man älskar sin granne, vän eller storebrors kompis. Kärlek är alltid kärlek.

Bilden kommer från lelove (som vanligt…)