Hej kurator!

Bianca Zandén är en tjej på 27 år som älskar hästar, fotboll och att jobba med ungdomar. Hon har jobbat på ett behandlingshem för tjejer med självskadebeteende och som fältassistent. Idag är hon kurator på Gärdesskolan i Stockholm. Många av tjejerna som chattar med oss vet inte riktigt vem de kan prata med så vi bestämde oss för att ta reda på mer om vad en kurator egentligen är och vem som jobbar som det.

Du möter mycket ungdomar, hur var dina egna tonår?

Som de flesta tjejers tonår var mina upp och ner, det var mycket som hände. Jag testade gränser och var rätt busig och kaxig, vilket jag nog fortfarande kan vara! Jag har ridit hela mitt liv och hängde mycket i stallet, det gjorde att jag på ett naturligt sätt hade andra vuxna, oftast äldre tjejer som jag kunde snacka om sånt jag inte ville ta med mina föräldrar. Jag är glad för den möjligheten för jag hade inte en aning om att det fanns en kurator på min skola.

Varför vill du jobba som kurator?

Vilken enkel fråga! Därför att det är världens roligaste jobb! Varje dag träffar jag hur många underbara ungdomar som helst som låter mig följa med på deras resa genom tonåren och livet.

Vad är egentligen en kurator, är det typ som en psykolog?

Inte riktigt! En kurator och en psykolog har olika utbildningar även fast det kan verka som om vi gör samma saker. När man pratar med en kurator är samtalen fokuserade på råd och stöd. Hon har en bred utbildning och har kunskap om allt möjligt i samhället. Vi kan prata om allt från ett föredrag som det känns lite läskigt inför till sexuella övergrepp. I en skola kan psykologen och kuratorn ha liknande uppgifter. Man kan gå till båda för att prata om saker som kan vara jobbiga. Det kan också vara bra att ha olika alternativ – ibland kan det kännas lättare att prata med den ena eller den andra.

Vad kan man prata med dig om?

Den som söker sig till mig kan prata om precis vad hon vill, det är bara hon som bestämmer! Våra samtal sker helt på hennes villkor. Ibland kanske inte prat är lösningen och då kan vi rita eller lyssna på musik. Andra gånger behöver man kanske bara lägga sig ner på min soffa och vara tyst en stund.

Vad är det vanligaste som tjejer vill prata med dig om?

Många kommer till mig med olika problem men det slutar nästan alltid med att vi pratar om nära relationer: kompisar, familj eller pojkvän/flickvän.

Har du tystnadsplikt och vad betyder det, egentligen?

Ja, jag har tystnadsplikt och det betyder att det vi pratar om stannar hos mig. Jag kommer inte att berätta om våra samtal för mina vänner, med personalen på skolan, andra elever eller någon annan. Jag har också anmälningsplikt och det betyder att jag är skyldig att prata med andra vuxna, såsom socialtjänsten, föräldrar, lärare om det en elev berättar för mig gör mig jätteorolig. Det innebär inte att jag berättar några detaljer och jag pratar alltid med eleven först. Om man är orolig för en anmälan kan man säga att man vill berätta något men be mig att säga ”stopp” när min anmälningsplikt träder in. Den är till för att skydda och hjälpa eleven som sällan vet vilka rättigheter hon har. Jag finns i så stor utsträckning som möjligt vid eleven sida, genom hela processen.

Finns det något du vill säga till de tjejer som drar sig för att söka upp kuratorn på sin skola?

Våga utmana dig själv! Kom ihåg att samtalen sker på dina villkor och att du kan sluta prata eller gå därifrån när du vill. Vad kan du förlora på att försöka? Jag vet att du kan känna att allt är oövervinnerligt, som ett Mount Everest, och jag skulle ljuga om jag sa att jag kan bestiga berget åt dig. Men jag kan följa med dig på vägen, hjälpa dig när du är ledsen och stötta dig när det är svårt. Jag har fått följa med på många tjejers bergsklättringar och jag vet att det går att ta sig till toppen, bara man vågar försöka!