Helt plötsligt är jag mitt misslyckande, klart som fan att jag reagerar!

Fantastiska Mia Törnblom skänkte bort lite av sin dyrbara tid och föreläste för alla Tjejzonens volontärer, som tack för allt det fina arbete de lägger ner. Hon pratade om en sak som jag ska göra mitt bästa för att inte glömma. Och jag vill väldigt gärna att ni ska komma ihåg det också.

Har man dålig självkänsla är man dålig på att göra fel. Fel är något alla gör, säkert ett par gånger som dagen, men det är stor skillnad på hur vi hanterar ett fel. Vissa reagerar lätt, rycker på axlarna och säger: Hoppsan, jag fixar det på en gång. Andra bli väldig upprörda och börjar försvara sig: Bussen var sen, och jag hade inte tid och det är så förbannat mycket som händer just nu i mitt liv jag kan bara inte hålla koll på allt!!! Och somliga säger: Oj, förlåt – jag fixar det så fort som möjligt, samtidigt som de får en ofantligt stor klump i magen, så stor att de kanske måste kräkas upp den. Och medan de går bort och tar tag i felet tänker de: din jävla, jävla, förbannade idiot, du klarar INGET!!!

Skillnaden mellan den första reaktionen och de två sista är hur man ser på sakerna man gör. Den första gjorde en miss som kanske ställde till det lite, men den var samtidigt inte ens i närheten så stor som högen med allt bra hon uträttat under dagen. De två andra ser bara ett ofantligt misslyckande, som inte bara är något de gjort – utan något de är. Helt plötsligt ÄR de sina misstag, sina misslyckanden och alla fel. Inte konstigt att tvåan börjar försvara sig, personen framför henne står ju och beskriver vilket stort fel hon är. Och vem kan klandra trean för att hon får ångest när hon är ett sånt enormt misslyckande hela hon.

Men hur kul är det att gå runt och vara det man gör? Oavsett om man är sina fram- eller motgångar? Prestationer kommer och går, allt man gör är mer eller mindre bra eller dåligt. Helt plötsligt är man på topp och i nästa sekund orkar man inte ens borsta tänderna. Om man hela tiden ska mäta sitt värde i det man gör kommer livet att vara en berg-och-dal-bana i ångest och kortvarig, berusande lycka.

För att vara säker på att alltid tycka om sig själv måste man lära sig att göra det för den man är och inte för vad man gör. Beröm dig själv för att du är snäll, omtänksam, modig, driven, lojal, ärlig och allt annat fint du är. Se till att klappa dig själv på axeln när du gör något bra istället för att spotta på dig själv när något går lite fel. Helt ärligt, du gör säkert 25 rätt på ett endaste litet fel men det är felet du använder för att definiera vem du är.

Försök, det kommer att göra skillnad i hur du ser på dig själv och hur du mår! Börja med att säga en sak (eller fler) som är bra med dig. Kom ihåg att jag sa BRA inte bäst, så du behöver inte känna press.

Och jag själv är inget underbarn med fantastiskt självkänsla, jag kämpar lika hårt som de flesta och mina turer i berg-och-dal-banan är minst lika kittlande och läskiga som era. Men jag vill inte att det ska vara så, jag vill åka på ett tåg rakt fram genom livet med ett leende på läpparna för att jag är just jag, inte slå ner på mig själv för varje litet snedsteg jag gör. Kan vi inte försöka nå dit tillsammans?