Hemmafruns återkomst? – Tjejzonen

Hemmafruns återkomst?

Det pågår en debatt just nu om den så kallade “hemmafru-trenden”. På ena sidan står journalisten Natalia Kazmierska som menar att de unga bloggtjejerna som bakar saffransbullar i rutiga förkläden är bakåtsträvare och dåliga förebilder på så sätt att de inte signalerar jämställdhet. Hon använder Clara, som driver bloggen Underbaraclara, som ett exempel på en typisk ung bloggtjej som “leker hemmafru” och menar att det är patetiskt att kalla den livsstilen för ett feministiskt ställningstagande.

Jag kan hålla med Natalia om att hemmafrun i dess ursprungliga bemärkelse var en symbol för förtryck av kvinnan. Men det var för hundra år sen då man ansåg att kvinnan bäst passade i hemmet för att hon var “född sån” – det var hennes livsuppdrag att ta hand om barnen (det fanns ingen förskola!), laga mat och passa upp på sin yrkesarbetande man. Idag ser det ju inte alls ut så. Idag har, trots att det fortfarande finns många orättvisor i arbetslivet mellan kvinnor och män, alla kvinnor möjlighet att arbeta. Och de allra flesta kvinnor väljer att göra det. Jag håller verkligen med om att det är en grundläggande rättighet att få arbeta och tjäna sina egna pengar för att kunna leva ett självständigt liv. Men Natalia verkar helt ha missat att det är exakt precis det Clara gör. Hon tjänar ju pengar på att baka och pyssla, hon har ju till och med ett eget radioprogram där hon gör just det. Och hon försörjer sig ju helt själv. Hon och hennes kille ska till och med dela rakt av på föräldrarledigheten och i ärlighetens namn, hur många gör det? Det om något är jämställdhet, enligt mig.

Jag tror att många fler unga kvinnor skulle vilja jobba med det som Clara gör och dessutom kunna göra det mesta hemifrån, helt perfekt om man har barn som man vill umgås mycket med ju, oavsett om man är kvinna eller man. Det här livet är ju inget Clara bara “fått”, hon har ju skapat sig egna arbetstillfällen genom hårt slit. Och hon är ju uppenbarligen väldigt duktig på det hon gör.

Vad tycker ni? Har “hemmafru-trenden” gått för långt?