"Hemskt men sant." En text om familj och pengar.
Jag har en hel del drös med släktingar i ett annat land, ett land där min mamma kommer därifrån. Jag har varit där några gångerna, men bortsett från det har jag knappt någon kontakt med dom. Det har faktiskt inte heller min mamma, bortsett från ett telefonsamtal någon gång per månad. Och vet ni vad det främst beror på? Jo, på pengar. Och då menar jag självfallet inte att det kostar att ringa dit, utan de stora summor pengar som de ber om. Det vill säga de pengar utöver de hon skickar dit varje månad. Jag förstår att det kan låts krasst att inte ha kontakts med sina släktingar på grund utav detta, men jag måste säga att jag förstår henne. Att känna sig tvungen och pressad att ge bort en stor del av sin egen månadslön (när man själv inte precis är miljonär…) det tar på psyket.
Men sedan förstår jag släktingarna också. Har man drömmar, med en minimal chans att själv kunna förvekliga dom med sin nuvarande ekonomi (i många länder kan man lyckas med allt, bara man har pengar), är det inte konstigt att man testar alla medel! Speciellt om det kan påverka ens barns chanser i livet. Men inte ens min mamma kan ta hand om sina många syskon, deras partners, deras barn osv osv.
Hemskt men sant.
