Honung, smärta och Lykke Li

Jag hatar att jag älskar denna låten. Den passar perfekt när man sitter i bussen påväg hem från jobbet eller skolan och övertygar sig själv om att man är den starkaste människan i världen som orkar stiga upp varje morgon, som orkar umgås på de konstiga sätt vi ungdomar ofta gör. Som orkar studera ointressanta saker, bli tillsagda var vi ska sitta, vad vi ska tycka och vad vi ska äta. Ungdomen känner ingen smärta är en så vacker mening eftersom den enligt mig inte stämmer. Ibland, skulle jag vilja hävda, känner vi inget annat.

Och, ännu bättre, om man då tar denna vackra text och kör den genom google translate får man dessa visdomsord:

Så kom igen honung blåser dig i stycken
Kom igen älskling ge dig helt
Och gör allt även om du inte kan tro det
Ungdom känner ingen smärta
Ungdom känner ingen smärta

Träffas och gå med i paraden
Och få tillbaka vad gick vilse i handeln
Med våra kronor och våra skimrande pärlor
Med vinden i mitt hår, är vi fria

Nästan rätt Google, nästan rätt….