Hopklämd mellan två kulturer
Melissa Delir är en ung, modig tjej som har varit med om mycket. För Tjejkrafts läsare berättar hon i två delar om hur det var att leva i en familj där deras heder var viktigare än hennes lycka och vad som händer när man vågar bryta sig loss. Vill du läsa mer av Melissa? Kolla in hennes böcker Vilsen längtan hem och Tack för att du finns.
Vem är jag och i vems framtid lever jag i?
Allt är bara ord för en liten osynlig, värdelös individ. En individ som aldrig bad om att leva, i alla fall inte i ett liv där hon föds utan någon själ för att leva i männens värld.
Jag förstod inte vad kärlek, trygghet, tillit, respekt och acceptans kändes eftersom mina föräldrar aldrig riktade dessa mot mig utan bara mot deras omgivning. Om mina föräldrar sade, reagerade och agerade som det förväntas av omgivningen fick de allas respekt och blev de upphöjda på bergets högsta topp. Det talas, det jublas och dem kronas till ”hederssam familj”, bekostad på sin egen dotter.
Den enda gången jag kände mig fri från all isolering, kontroll och våld var när jag drömde att jag levde utanför den kulturen. Jag fortsatte bygga upp mitt drömliv i den svenska kulturen. Jag skapade mig en trygghet och trygga föräldrar. Jag skapade mig kompisar, fritid, jobb och utbildning. Det bästa av allt var att jag kunde vara mig själv, både själsligt och kroppsligt. Mitt liv var så fulländad som det bara kunde bli. Men varje morgon vaknade jag och insåg att det endast varit en dröm. Jag klev upp med en isklump i magen. Jag tog på mig mina kläder och slog igen ytterdörren till längenheten och med tårar på min kind gick jag ensam till skolan. Ingen av mina föräldrar pratade med mig. De stötte ut mig och kallade mig för psykopat för att jag inte ville bli frisör utan idrottslärare.
Fattar du inte att folk kommer se ner på mig när alla kommer tala om att jag tillät min dotter plugga till idrottslärare som inte har ett värde.