Höstig dikt
Hur känner ni inför hösten?
Så går jag genom dagen i min egen värld
Mina fötter rullar tanklöst över jorden
Medan skogen runt omkring mig färgas jordigt röd
Skymd för sinnet av en dimma, skymd av tankar
Jag vill leva, jag vill älska, vill och vill tills jag är låst
Låst vid bladen som jag vänder när jag lever
Livets åder styrs av koder när jag seglar i dess lopp
Fötter kysser det mitt sinne ej förnimmer
Så hon sänder mig en hälsning, kärleksfulla moder jord
Sänder klingande små droppar ur sin storhet
Vakna älskling, se du drömmer, vakna upp mitt kära barn
Känn min doft, du är hos mig, där du hör hemma
Jag ser på himlen, ser på jorden, ser att jag ock hör den till
Stilla strilar regnet ned för mina kinder
Jag och himlen, jag och jorden, regnet tilltar, modern ler
Kysser barnen, kysser mig och jag är vaken
Det är höst, snart kommer mörker, kommer kyla, kommer regn
Träd och ängar, jord och insekter ska sova
Men på stilla kullar rullar fötter, vakar våta barn
Vi ska sjunga hennes lovsång blott till våren
Våra ögon skapar världen, våran längtan bringar hopp
Tills dess fågelsång och nyfödd blomma tralla
Därför minner hon oss livet med små droppar, vind och köld
Moderns mörkerbarn är vi, var henne nära
