Hunger Games
Jag såg The Hunger Games på bio häromdagen. Filmen hade Sverigepremiär den 23 mars så när detta publiceras kanske denna recension inte känns helt aktuell, men det spelar ingen roll, vi kör ändå!
Katniss Everdeen är en fjortonårig tjej i det dystopiska framtidslandet Panem. Runt landets välbärgade metropolis Capitol finns tolv distrikt där svält och fattigdom är en normal del av invånarnas liv. Varje år arrangerar Capitol en brutal tävling där en pojke och en flicka ur varje distrikt kämpar för sitt liv i live-tv – bara en kan vinna. I Katniss distrikt blir det hennes älskade lillasyster Prim som tvingas delta, och det faller sig naturligt för Katniss är att själv träda fram som frivillig och ta Prims plats i tävlingen.
Filmen bjuder på en extrem dos spänning, fängslande handling och vettig sensmoral. Men det är en mörk film, och det förvånar mig att den är baserad på en ungdomsbok. Skådespeleriet överträffar definitivt förväntningarna, men så tycker jag att Woody Harrelson kan lyfta vilken film som helst. Man märker dock att filmen baserar sig på en bok, det känns som att det finns många luckor och att historien inte tillåts ta den plats som krävs för att på riktigt komma nära inpå kärnan av storyn. Det är 142 minuter av actionfylld yta, som kittlar nyfikenhetsnerven så mycket att du bara måste läsa boken därefter för att lära känna karaktärerna bättre och se om man kanske får svar på några av de stora gåtorna.
Min dom är: Det är ingen lättsam story, och om du är beredd på att förfasas i 2 timmar så ska du definitivt ta chansen att se den! Själv ska jag ta och läsa boken och hoppas att den fyller i luckorna som filmen lämnade.
Trailer till filmen hittar ni här
