Hur smakar ett russin? – Tjejzonen

Hur smakar ett russin?

Härom dagen kom jag och tänka på en liten övning som jag ägnade mig åt när jag gick igenom en ganska jobbig period. Även om det i mitt fall handlade om att ta sig i genom en slags för tidig livskris tror jag att det kanske är en övning alla skulle behöva göra, dvs alla som känner stress och ångest lite då och då… Yoga och meditation i all ära men detta är en bra light-version av att öva på att slappna av.

Jag hade kommit till en tidpunkt i livet när stress och ångest hade tagit över hela min existens. När jag uppnått allt det där i livet som man stressar och oror sig över och har ångest över för att man ska lyckas uppnå visade sig att jag inte kunde njuta av det eller känna någon slags tillfredställelse över något bra jag gjorde. Stressen och ångesten hade bosatts sig i min kropp vilket gjorde att den där tillfredställelsen och nöjdheten liksom inte fick plats nu när jag trodde att de äntligen skulle få flytta in, jag hade ju väntat så länge och varit så otroligt duktig

Vid det här laget kom den fruktansvärda insikten att om det var så här det kändes att uppnå eller lyckas med något dvs samma gamla stress och ångest, släng in lite tomheten på det också, så fanns det ju ingen mening med att kämpa för någonting. Hur duktig jag än var, eller varför inte smal, vältränad, snygga kläder, omtyckt och älskad av alla osv, så var det ändå bara stress och ångest jag kände.

Som tur var började jag gå hos en psykolog som jag fick bra kontakt med och efter några veckor av konstant gråtande och ältande om ångest, stress och tomhet var jag redo för att faktiskt försöka hitta tillbaka till livet och försöka bygga upp någon slags vardag igen. Då fick jag en utmaning som faktiskt visade sig hjälpa otroligt mycket:

Smaka på ett russin. Gå ut på en liten promenad och ta med dig ett paket russin och gå runt och smaka på russinen. Tycker du inte om russin så smaka på russinet och spotta sen ut det. Och sen smaka på ett till. Och håll på så tills att du kommer hem igen. Poängen är att du ska fokusera på russinet hela promenaden oavsett om du gillar det eller inte.

Nu är det så att jag inte gillar russin så värst mycket om de inte sitter fast på en lussebulle. Det var vår och så där magiskt grönt och “knoppigt” ute som göra att man känner sig kär och lycklig och vill vara vaken dygnet runt. Men när man lever med ångesten så är det väldigt svårt att njuta av vädret, man vill inte ens dra upp rullgardinen och undviker gärna att vara vaken överhuvudtaget. Så jag tog “russinleken” och gjorde om den lite… En stund varje dag satte jag mig helt still på en sten och drack kaffe. Jag kom på att kaffe är en typisk sak som jag förtär utan att tänka på vad det är. Jag vet knappt om jag tycker att det är gott men alla andra dricker det så det blir “en mysig grej man gör ihop”.  Så det passade bra att börja smaka på kaffet på riktigt. Sen satt jag där en bra stund varje dag och tänkte på hur kaffe smakar.

Jag förstod ju från början att övningen handlade om att försöka slappna av men jag hade nog aldrig trott att den skulle ha sådan genomslagskraft.  Det visade sig att jag tycker att kaffe är gott och det var kanske ingen överraskning, annars hade jag nog inte druckit kaffe från början. Men det som hände som jag inte hade räknat med var att stressen och ångest försvann. Inte för gott från livet, det kommer den aldrig göra tyvärr, men för stund när jag satt där på stenen.  Kaffe är ju bara kaffe men i och med att jag kunde slappna av där uppkrupen på min lilla sten så började jag istället ta in andra saker i min omgivning. Syrener t.ex. Syrener är fantastiska, de är vackra att titta på och doftar ljuvligt. Jag blev besatt av syrener och plockade buketter av syrener varje dag, jag gick t.o.m. ut på natten och plockade av grannens syrener eftersom de var av en viss lila nyans som jag inte hittade någon annanstans. Jag blev lycklig av syrener kändes det som.

Livet är fullt av moment som orsakar stress och ångest men det viktiga är att kunnat njuta och vara lycklig där emellan. Lyckan finns kanske varken i russin, kaffe eller syrener (även om jag nuförtiden jobbar för ett företag som gör just kaffe) utan snarare i att lära sig att slappna av och njuta av livet, annars så kämpar man ju för ingenting.