I den kalla natten
Hela min generation verkar ha någon form utav kollektiv förälskelse i Jack White. Men för mig har det alltid varit Meg som med sitt drömmande ansiktsuttryck och änglalika seriositet fått mig att se videorna och spana in albumomslagen. För hon verkar i min värld underbar, inte bara som musiker utan som människa. För precis som det ska vara med riktigt bra musik så handlar det inte om att sjunga rätt. Det handlar om så mycket mer. För hon kan med bara känsla få musik att låta naken. För med stängda ögon och ett obekvämt leende blir hon den dominerande tonen.