I min regnskog
Jag sitter ihopkrupen med knäna under hakan, tippar huvudet lite framåt för att slippa att vatten tar sig in i näsan. Regnet forsar ned över mitt huvud och min kropp. Tankarna flödar. Vattnet är varmt och liksom låter mina tankar och känslor rusa fritt. I mitt huvud fortgår en dialog, jag rensar och förstår. Grubblar och kanske gråter. Jag vet inte så noga för tårar och vatten blandas i så fall, späds ut till oigenkännlighet. Kanske skrattar jag, eller är arg. Jag vet inte exakt vad som händer, det är inte viktigt att registrera över vilka känslor som kommer och går, det är skönt att slippa ta befäl över mig själv för en stund. Hjärnan och hjärtat har fritt spelrum och är inte instängt i normernas lilla trånga rum. Helt plötsligt känner jag mig ren, både i kropp och hjärna. Jag reser mig upp, stänger av kranen. Regnskogens skyfall är över. Egentligen har jag suttit på ett stengolv i min egen dusch. Vatten hjälper mig att ventilera. Duschen är min alldeles egna lilla tillflyktsort, som finns där närhelst jag behöver. Vilken är din bästa plats?
