Ibland är det befriande att bli arg över en bruten nagel
Får man bli arg över en bruten nagel? Irriterad över killar som aldrig tar ner toalettringen efter att de kissat (eller än värre, killar som missar ringen och hela toaletten när de står och kissar)? Är jag berättigad att bli fly förbannad på bussen som alltid alltid alltid är sen när jag behöver vara i tid? Många skulle nog säga nej. Att dessa saker är futtiga, triviala och betydelselösa och att det finns värre och större saker att bry sig om och bli förbannad över.
En bruten nagel skulle många kalla ett i-lands-problem. Och per definition är det ett i-lands-problem. En del har fullt upp med krig, tortyr och övergrepp för att ägna ens en sekund åt något så fjuttigt som en bruten nagel. Men oavsett problem, finns det inte alltid något som är större och viktigare och mer omvälvande? Och om vi ska vidga perspektivet, så står allt vi upplever i skuggan av någon annans misär och då kvalar absolut ingenting under sådant som vi kan gnälla om över lunchen med en polare.
Det finns en föreställning hos många att vi kan attrahera till oss det vi vill ska ske bara genom att tänka tillräckligt hårt, länge och mycket på det. Tanken är att människors inställning är direkt avgörande för det som händer dem, gott som ont. Till en början kan tanken kännas lockande. Det positiva tänkandets makt. Mitt öde ligger liksom i mina egna händer (eller nåväl tankar). Förenklat skulle man alltså kunna tänka till sig det mesta – pengar, kärlek, lycka, ett par snygga jeans, en buss som är i tid (nä kanske inte). Tycka vad man vill om detta men ibland blir jag så himla less på allt det där positiva. Att man skall sitta hemma i sin soffa och försöka tjata till sig ditten och datten av universum, och sedan känna skuld när det man så innerligt föreställde sig inte blev av.
Ibland finns det en poäng i att tillåta sig själv att känna det man känner, oavsett om det är positivt eller negativt, och inte lägga så mycket vikt i att värdera och etikettera det som önskvärt eller icke önskvärt. Allt måste faktiskt inte vara så bra och fint och konstruktivt jämt. Ibland kan det vara skönt och rent av befriande att tänka mörka tankar om världen eller bli rasande över orättvisan i att bussen aldrig är i tid eller att det är sjukt jobbigt att bli kissnödig precis efter att man målat naglarna.
