Inga kläder!
Mitt första inlägg här på Tjejkraft handlade om de coola tanterna på Friskis & Svettis som vågar visa sig nakna och hur vi unga ofta verkar rädda för att visa våra kroppar för andra. Det är ju bara delvis sant inser jag såhär i efterhand. Jag inser det när sommarvärmen sköljer över oss och folk kastar av sig kläder till höger och vänster. Vart jag än tittar ser jag minimala shorts och oversize-linnen som blottar mer än jag känner att jag behöver se. Visst, det är skönt att inte ha polo och jeans när det är apvarmt ute; men vi vet nog alla innerst inne att det ligger mer i det än så. I vanlig ordning bombarderas man som tjej av en dubbelmoral som heter duga. Dels uppmanas man (av folk som mig, t.ex. J) att vara stark inifrån och inte skämmas för sin kropp, men inte heller exponera sig för andras skull; dels så behöver man ju inte mer än att öppna en veckotidning eller lyfta blicken på tunnelbanan för att få en Gina Tricot-modell uppkörd i ansiktet.
De där killarna man hör talas om (och som självklart finns!) som tycker om att det ”lämnas lite åt fantasin” verkar vara som bortblåsta på stränder och skolgårdar under sommarhalvåret. Förmodligen är de inte det, men det är inte de som hörs. Och det är inte för deras skull som tjejer väljer de kortaste shortsen eller den mest genomskinliga tröjan. Självklart får man ha på sig precis vad man vill, det enda jag hoppas på är att man verkligen gör det för att man mår bra av det själv, och det är inte alltid så lätt.
När människan som ser en för den man är och inte det man bär på utsidan inte verkar finnas inom räckhåll så kan man lätta trilla dit:
– Räck upp en hand alla ni som någon gång slängt på er ett alldeles för urringat linne bara för att någon åtminstone ska TITTA (här sitter jag framför datorn med handen uppsträck i luften och både ser ut och känner mig som en idiot).
Jag vet att sommaren och bikinisäsongen är en plåga för många, och det är ju inte så konstigt. Men att hobbyanalysera varför vi gör som vi gör och till och med kunna skratta åt hur bisarrt det är att det faktiskt existerar ett skönhetsideal över huvud taget kanske kan göra det lite mer uthärdligt.