Intervju

Vet ni vad ni vill bli när ni blir stora? Therese har intervjuat Lovisa, en VVS montör om hur det är att välja framtid, gå i en klass med bara killar och hur svårt det kan vara i skolan ibland:

När bestämde du dig för att du ville jobba med VVS?
Jag visste när jag var liten att jag ville jobba med det eftersom att pappa gjorde det. Sen när dagen kom och jag stod där i nionde klass, då var det ju bara VVS som jag ville göra. Så jag sökte bara till VVS-skolor.

Var du med din pappa mycket på jobbet när du var liten?
Man var väl med någon gång och kollade lite. Jag praktiserade när jag gick i högstadiet, då var jag med lite och det verkade roligt så då bestämde jag mig för att jag skulle göra det här.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
Först blir man tilldelad jobb, vi kör servicejobb och nybyggnationer, så vi åker och renoverar kranar och toaletter och sen så gör vi badrum, vi drar om rör och sådär, det är inget stressjobb. På vår firma blir man tilldelad arbete på ett bra sätt så att man inte behöver stressa. Det är väldigt viktigt att inte känna stress i det här jobbet för det kan ju hända allvarliga saker om man gör fel och glömmer någonting. Kul och komma dagen efter med värsta skadan! Hehe.

Är det materiella skador eller förekommer det mycket arbetsskador?
Ja, det gör det, man har ju annorlunda arbetsställningar. Man sitter mycket på knä, står upp med händerna över huvudet och så ligger man ofta ner i diskbänkar så det är inte normala arbetsställningar, ibland får man stå lite hur som helst. Det är ganska vanligt med skador. De försöker förebygga det med olika verktyg så att det ska bli lättare och samma sak med toalettstolar, du ska inte behöva lyfta dem för de väger ju ändå runt 40 kilo. Det kommer nya saker hela tiden som ska göra det enklare så att man inte ska bli utsliten. Men det är ju ändå ett tungt jobb.

Hur ser det ut på det här företaget, finns det några fler kvinnliga anställda?
Nej, men jag tycker att det är bra ändå. Jag ser mig inte som ensam tjej, jag har ju känt dem jag arbetar med sen jag var liten. Vi är ett team, alla hjälper varandra, är det någonting så är det bara att ringa. Man tänker inte på att de där andra är killar. Det är faktiskt jättekul. Jag kan tänka mig att det kan bli mer tjafs om man är många tjejer, men så är det inte när man jobbar med killar, i alla fall inte för mig.

Det låter ju som att du har en schysst arbetsplats?
Ja. Det fungerar bra på firman men det var värre i gymnasiet när vi var en klass på 25 elever. Jag minns den första dagen i skolan när jag tänkte -Japp jag ska vara tidig. Uppropet började vid åtta och så kommer jag där och tror att jag är tidig, men jag var fan typ den sista som kom, haha. Alla stirrade på mig när jag gick in i klassrummet och jag tänkte -Oh shit. Det var läskigt! Det var jobbigt vissa dagar, speciellt i början, men sen i slutet så kom man in mer i gruppen, och så var man vänner sen. Jag var ofta ensam i början och saknade mina gamla vänner som jag hade haft i föregående skola. Men det löste sig sen. Det var så jobbigt ett tag att jag höll på att hoppa av för att jag kände mig utfryst. Jag tror att det är lättare att vara ensam kille och komma till en klass med bara tjejer, än att vara ensam tjej och komma till en klass med bara killar. Det var ju ingen som sa -Aa, men Lovisa häng med! Utan det var liksom bara, -Aja hon är ensam och det spelar väl liksom ingen roll. Det var det som var så hemskt.

Var det här första året?
Det var väl först året ja. Sen så tog jag upp det. Lärarna visste om det och försökte få med mig in i gruppen och sen så styrde de upp ett grupparbete, eller nej innan det så satt jag i skolan och bara kände att -Nej nu räcker det. Så jag tänkte sticka hem och då tog min lärare ut mig och då berättade jag hur jag kände. Jag var ju jätteledsen så då fick jag gå hem. Sen några dagar senare så hade hon ordnat ett grupparbete och det var då jag började snacka med folk och kom in i klassen och sen flöt det bara på. Jag tycker att det är väldigt sorgligt att det skulle behöva ta ett år. Det var lite tråkigt att komma till skolan varje dag och knappt säga hej, alltid sitta för sig själv och ensam i matsalen. Jag kommer ihåg en dag när jag var först in i matsalen och alla andra stod bakom mig i kön. Och då gick jag och satte mig vid ett bord och alla de andra gick och satte sig vid bordet framför.

Tror du att det skulle vara annorlunda att komma dit som ensam tjej i en klass idag?
Ja, bland de andra som började ett eller två år senare än jag. Då var det två tjejer som började och de kom in väldigt fort. Jag tror antingen att det var en bättre klass som tog med dem eller så körde de grupparbete på ett tidigare stadium där man skulle lära känna folk. För de hade ju inga problem.

Blir du trött på den eventuella grabbiga stämningen eller trivs du med den?
Nej, jag trivs med det. Det är kul; i alla fall på vår firma. Jag har varit och praktiserat på en annan, men där var det ungefär som här, jag blev väl mottagen och det var trevligt och kul, plus att det fanns en annan tjej där. Hon var runt 40 år och hade omskolat sig och berättade att det inte alltid var så positivt när hon sökte jobb. Jag vet inte riktigt hur många år sen det var, för nu när man kollar på folk som söker anställda så ser många fram emot att få in kvinnliga ansökanden. Så jag tror inte att det kommer att vara ett problem i framtiden.

Du har ofta fina fixade naglar, som idag, jättefina, och hårförlängningar. Det känns inte som att det är ett problem för dig?
Nej, så länge de inte är jättelånga går det bra. Om jag vill ha naglar så försöker jag hålla dem ganska korta och det är samma sak med håret när jag har hårförlängning. När man är och renoverar badrum så dammar det mycket så då får man gå hem och tvätta håret efteråt, men det funkar ju och jag tycker att det är fint. Med naglarna så försöker jag använda handskar för det mesta, för det är inte så himla omtyckt här på företaget att jag ska ha fixade naglar. Sen när man jobbar och kanske stöter in med naglarna i någonting så kan man ju inte säga -Aj min nagel, utan man får låtsas som ingenting. Faktum är att det fungerar mycket bättre att ha lösnaglar som ju är förstärkta, än att ha bara sina vanliga naglar som går sönder hela tiden.

Så det funkar lite som ett skydd också?
Ja faktiskt.

Så det behöver inte vara problematiskt med fina naglar och hår när man jobbar med händerna och kroppen?
Nej, så länge man inte går omkring och är rädd för att en nagel ska gå av. Jag har valt att ha naglar och då får man prioritera jobbet framför att vara försiktig med dem. Vill man ha både naglar och jobba med VVS så är det bara att öva. Det gäller överhuvudtaget att tro på sig själv. Alla dagar är inte jättekul, men det är bara att kämpa på och tänka att hur dåligt det än har gått så kommer det alltid att bli bättre. Det är kul när man får beröm, det är roligt när jag kommer till kunder. Vissa ser helt chockade ut och undrar: vem är du? Och andra är mer -Aha en tjej! Och jag får nästan alltid frågan: Hur är det att vara tjej i ett mansdominerat yrke? Det är standardfrågan. Men det är kul, jag tror att många blir imponerade över att man kan. Jag tror att vissa är lite: Ja okej en tjej, jag har aldrig sett en tjej i det här yrket, hur ska det här gå? Och så blir de imponerade över, att -Ah men shit, det gick ju!

Du får komma hem till folk och rädda dem också. Man blir lättad och tänker att nu kommer det ordna sig.
Ja man får ofta höra att det är tur att vi finns och det är kul när folk uppskattar det man gör.
Folk är ju dessutom så rädda för fuskjobb så jag tror att det känns lite betryggande för dem att det kommer en tjej.

Man tänker kanske att det är svårare att vara tjej i din bransch och att du måste vara extra duktig som har lyckats ta dig fram?
Jo, det är nog något sånt.