“Jag är ingen slampa, jag lovar!”

“Alltså, ok, det låter som att jag är värsta slampan nu men det är jag alltså inte, jag lovar!”

Typ så låter det varje gång jag pratar med min kompis och samtalet råkar glida in på sex. Min vän har alltså ganska stora problem med att berätta om sina sexuella erfarenheter – hon kan inte göra det utan att upprepade gånger dementera något hypotetiskt antagande om att hon skulle vara en slampa. För att hon har sex liksom.

Det gör mig så frustrerad, dels för att hon förutsätter att jag dömer henne utifrån hennes sexliv, vilket jag inte gör. Och dels för att samhället har lyckats med sin slutshaming, ett fenomen som känns så primitivt att det hör hemma på museum.

För personligen tycker jag att ordet “slampa” är så luddigt och diffust att det inte ens är värt att använda. Det finns ju ingen definition för när man nu är en slampa. Hur många måste man egentligen ha legat med? Vad måste man ha gjort? Hur mycket på en skala 1-5 måste man tycka om sex? Hela begreppet är himla löjligt och dessutom känns det inte ens som att det finns en poäng med att kalla någon för slampa. Ingen har rätt att döma någon annan för deras sexliv. Så det så.

Se gärna Kat Dennings försvara sig när hon utsätts för slutshaming i detta klipp från filmen Daydream Nation:

Texten är skriven av Linda S