Jag går min egen väg!
Vår läsare YoXx läste om tjejerna på Magasinet Tjejliv som gått sin egen väg. Det motiverade henne att skriva en text om hennes väg, som hon vill gå. Hon ville få ut sina tankar till världen samtidigt som hon ville att de skulle hamna på ett bra ställe. Och som hon skrev, Tjejzonens blogg måste vara det ultimata stället 🙂
Jag läste nyss inlägget om tjejtidningar och sådant. Det fick mig att tänka på mitt framtuda yrke som designer, som jag verkligen hoppas på att nå. Jag har bestämt mig att alla som ska vara modeller för mig, de ska komma till mig, väga sig och mäta sig för de får inte vara underviktiga men de får gärna vara jättekorta och små. Jag ska inte ha ett krav på en felfri kropp, om de, liksom jag, är fulla av ärr, är det okej, då är de ju originella, de är perfekta, helt underbart. Eller om de kanske har något annat som utmärker dem, då ska de få vara modeller hos mig. Helst ska de kunna proppa i sig av godiset jag ska ha framme överallt.
För min största dröm är att bli modell, men när jag hört av mig till agenturer, så har jag varit för tjock och för kort trots att jag haft exakt de storlekar som eftersöktes. Det tycker jag är riktigt fel. För de skriver med stora bokstäver att de söker tjejer och killar med dessa storlekarna och proppagerar mycket om att de vill att deras modeller mår bra. Men med kraven de har så kan modellerna garanterat inte må bra.
Därför är jag riktigt stolt över att jag ska skaffa mig ett märke som Designer och modell. YoXxiiFied ska det heta. Jag ska bli större än Dolce and Gabana, Gucci, Prada och alla andra sådana märken. Jag ska bli den nya trenden, alla ska gå runt med mina grejer överallt. Och jag ska inte bara bli en designer som slänger på modellen kläderna under en halvtimme, utan jag ska träffa mina modeller en och en, prata med dem för att se hur de mår och har det. Jag ska bli den bästa som finns. Jag ska ha billiga saker, men vissa grejer ska vara dyrare och bara finnas i ett fåtal exemplar, eftersom pengarna för de ska gå direkt till barn som behöver dem.
Jag drömmer om att kunna ge bort saker. Det är vad jag vill arbeta med, det vill jag sprida.
När jag berättat detta för mina lärare, föräldrar, kompisars föräldrar, så har det bara varit TVÅ lärare av 100 som trott på mig, bara Mina vänners föräldrar som tror på mig, inte mina föräldrar eller något. För det är ju de andra som ser den jag verkligen är när jag tror på mig själv. Det finns för många tjejer och killar där ute som går samma väg som deras föräldrar, jobbar inom familjeföretaget och såvidare. Det ska bli slut på det. Jag tycker verkligen att alla tjejer där ute ska tro på sig själva. För de kan mycket mer än vad de tror. Ofta är det så att har man haft en jobbigare uppväxt, så vet man hur livet kan vara och blir starkare.
Tjejen på bilden är min bästa klasskompis Mellanie, hon, liksom jag, har ett halvjobbigt liv, men hon är tamafasen den positivaste människa jag någonsin träffat. Detta kortet togs en dag när hon var hos mig och vi myste ute i skuggan, hon älskade mina väskor jag gjort, så hon fick agera modell. För mig, så är hon den vackraste modellen jag sett. Hon är perfekt!
