Jag kan faktiskt annat än att shoppa och gå i högklackat
”Om jag var tjej skulle jag ha urringade tröjor och sminka mig varje dag. Sådär jättemycket liksom” sa en killkompis till mig en gång för inte så jättelängesedan. ”Om jag var kille skulle jag ha skägg” svarade jag. Som om det var en erkänd sanning och en rättfärdigad användning av en y kromosom. ”Och spela gitarr” la jag till ”tjejer gillar gitarr”.
Jag tänkte inte så mycket på den där konversationen ens när vi hade den. Mest eftersom jag utgick ifrån att alla dessa sakerna egentligen inte spelar någon roll, det är ju bara yttre skillnader. Jag får ju spela gitarr och gilla tjejer om jag vill det, precis som han kan ha smink om han känner för det. Vi har ju egentligen samma förutsättningar. Men när jag satt i skolan häromdagen och mina gruppkompisar, alla killar, inte la märke till vad jag sa, så att jag fick säga det två, tre, fyra gånger innan någonting hamnade bland anteckningarna från mötet.
Eller när mina killkompisar utgår från att jag kan laga mat eller när min styvmamma sparar babystrumpor till ”när det är Amandas tur” trots att hon har en son som är äldre än jag, då, först då börjar jag känna att det finns en skillnad. För jag kan andra saker än att sminka mig och föda barn. Jag har humor, jag kan konfrontera folk, jag kan omformatera en dator och bränna vid cornflakes precis som vilken ungkarlsstereotyp som helst. Jag är bra på det jag gör och jag märker när någon nyper mig mentalt i kinden eller klappar mig på huvudet med blicken.
Så varje gång någon tittar ner på mig för att jag är liten och lockig istället för stor och musklig, för det händer faktiskt, så tvekar jag inte att låta dem veta att jag också kan. Och man ska ju vara förändringen man vill se i världen, så jag vill välkomna alla starka kvinnoberättelser. Jag vill se tjejer som kan, som vill och som vågar. Därför vill jag veta, vad tycker ni om med er själva och att vara tjej? Vilka är era förebilder och varför? Vilka hinder möter ni och hur överkommer ni dem? Och jag vill se förändring. Jag vill se er lyckas. För även om jag är lite deppig såhär efter motgångar så vill jag höra positiva berättelser. Och jag vill se dem, i verkligheten, varje dag.