Jag skulle visa de jävlarna!

Linda har i två delar berättat hur rädd hon var inför sin praktik och hur hon vill vara som lärare. Här kommer sista delen i hennes berättelse om vägen till sin utbildning.

Jag gick i en skola där lärarna blundade, låtsades inte höra när jag blev slagen och upptryckt mot skåpen i korridoren

Jag gick i en skola där vi hade nya lärare var tredje vecka. Lärare slutade, de orkade inte, det kom bara nya och nya. Jag kan tyvärr inte säga som andra som berättar hur de minns sina svenska eller engelskalärare. Jag hade så många! Vissa var kvar dem minns jag ju så klart är evigt tacksam över att dem stannade kvar!

Jag var jätte ambitiös i skolan, ville ha högsta betyg, men det var svårt med alla nya lärare hela tiden och jag var tvungen att gång på gång visa vad jag kunde. Betygen blev orättvisa eftersom papper kom bort och ingen hade koll på vad man tidigare hade gjort.

Jag blev frustrerad, arg, ledsen. Jag som ville komma in på ett specifikt gymnasium! Det var min dröm!

Jag hade en SYO som inte stöttade mig i att jag ville läsa teater på gymnasiet ”varför ska du göra det, läs samhälle istället, teater kan du hålla på med på din fritid”

Allt var emot mig.

Jag och mitt tjejgäng (tack och lov att jag hade dem) blev trakasserade, retade och var ständigt i bråk med resen av klassen. Och vi fick höra av läraren att det i princip var vårt eget fel. Det var rent ut sagt ett helvete!

Och mitt i all skit i skolan fick min pappa en stroke och hamnade i rullstol!

Jag ville dö…

Men jag bestämde mig just då för att INTE sluta kämpa ”Jag ska faaan visa dem jävlarna och hela världen att jag ska få bra betyg, ska komma in på JUST DET gymnasiet jag sökt!”

Och… jag gjorde det! Jag gjorde det! Min värld, mitt liv förändrades när jag började gymnasiet. Nya lärare som var med mej i tre år, härliga nya människor.

Och idag, 10 år senare, hatar jag inte min grundskola längre. Jag ser hur den bara har gjort mig starkare, jag fick en kämparglöd då som jag fortfarande har i mig.

Men det jag saknade mest var lärare och vuxna förebilder…

Därför, tänker jag blir en. En grymt bra lärare, som finns där, som kan vara en förebild. För jag vet att det behövs!!