Jag tränar på allt!
Förra sommaren hade jag ett privat projekt. Jag hade tröttnat på att inte fungera i samhället när jag var trött eller hungrig och jag bestämde mig för att förbättra mina sämsta egenskaper. Jag började se varje tillfälle då jag tvingades vara aktiv trots trötthet eller hunger som möjligheter att träna. Det fungerade fantastiskt bra! Jag tror att den största skillnaden var min förändrade attityd till den jobbiga situationen. Jag ville inte längre gå och dra något över huvudet utan antog utmaningen att förbättra mitt uppförande.
Plötsligt blev det tillåtet att inte vara på topp, det var inte en förbjuden känsla utan något jag skulle lära mig hantera. Under året som gick hann jag glömma mitt projekt. Nu är det sommar igen och jag är tillbaka på ruta ett. För några dagar sedan jobbade jag i skogen och mot slutet av dagen var jag upplöst i tårar av trötthet och skam över att inte orka. Då bestämde mig för att fortsätta där jag slutat året innan. Jag ska träna på allt som känns jobbigt! Träna på att vara trött och tillåta mig vara det. Träna på att vila trots att andra jobbar. Träna på att inte vara bäst utan kanske till och med den felande länken ibland. Träna på att acceptera de variationer av obehag och välmående som hör livet till.
Det går inte att säga det för många gånger; Man behöver inte vara stark, glad, frisk, pigg, omtänksam, rolig, smart, fyndig och på topp hela tiden! Alla måste få vara trötta, irriterade, tråkiga och besvärliga. Känns det svårt att acceptera så får man träna tills det går lättare. Igår kom jag hem från en härlig helg i Stockholm. Jag hade otroligt roligt men var helt slut efter långa nätter, många möten och timmar på tunnelbana och buss. På natten kunde jag inte sova utan vred mig och grät över att inte kunna vila när jag är ledig. Jag ringde min snälla mamma och pratade i över en timme. Därefter somnade jag skönt och på morgonen frågade jag min pojkvän om han klarade sig utan mig på jobbet idag. Det gjorde han. I vanliga fall skulle mitt samvete jaga mig hela dagen med motiveringen: ”Alla andra biter ihop och jobbar, du har inte rätt att ligga på latsidan.”
Idag är jag istället nöjd med mitt val. Jag hanterade min trötthet genom att ringa mamma samt ta en ledig dag. Det viktiga är inte om det var det bästa att göra, utan att jag gjorde någonting alls. Att träna är att lära sig av misstag och framgångar, inte att alltid vara på topp. Belöningen är att man växer av att våga försöka. Man kan träna på att våga be om hjälp, ge komplimanger, fråga när man undrar, hantera kritik och vara ärlig med sina känslor. Faktum är att man kan träna på allt!
// Sara