Jag var nära på att hoppa….. av!

I nästan två månader nu har jag haft praktik som gymnasielärare…

Jag var sååå nervös i början. Kommer klassen tycka om mig? Har jag kunskaper så det räcker? Tänk om dem inte kommer lyssna, eller ställa massa frågor som jag inte kan besvara? Tänk om jag inte alls får nån kontakt eller relation med dem! HJÄLP!!! Tankarna snurrade i huvudet… och jag var nästan på gränsen att HOPPA av min utbildning. Skita i allt, innan jag ens testat. Hur galet är inte det? Just bara för att rädsla paralyserar en! Jag var skit rädd när jag fick mitt schema och fick se allt jag skulle göra, lära mig om betyg och bedömning… har ju aaaaldrig hållit på med sånt förut.

Men vad gjorde jag? Jag tog en dag i taget, och så klart innan jag själv skulle stå där framme och undervisa fick jag följa med min handledare och lära känna klassen, bara sitta och titta på.

När jag väl skulle ha min första lektion, höll jag på att kissa på mig- men det gick såååå bra och det var såååå kul.

Ska ha prov med dem nu på tisdag, jag har haft mina 10 undervisnings tillfällen. Jag överlevde. Jag behövde inte hoppa av utbildningen;)

Jag tog en dag i taget, tänkte inte as mycket hur det blir nästa vecka eller veckan efter det. Bita ihop, ta ett djupt andetag och bara slappna av. Vad är det värsta som kan hända ? brukar jag tänka.

Jag älskar att vara lärare!!!… och nästa gång tänker jag berätta varför…för jag har en HELT annan bild på hur lärare ska vara… än vad många andra har…och så tycker jag att det sker hemska saker i skolvärlden…saker jag blir ledsen och sårad över….

To be continued…..