"Jag var rent ut sagt skiträdd för att bli frisk" – Tjejzonen

"Jag var rent ut sagt skiträdd för att bli frisk"

Igår publicerade vi första delen av intervjun med Hanna Lundin som vann kampen mot sin ätstörning. Idag har det gått 6 år sedan hon blev sjuk, och här kommer fortsättningen på hennes berättelse.

Trots att Hanna i dag är frisk från sin ätstörning har kroppen fått ta mycket stryk och det påverkar henne än.

– Min mage har konstant krånglat sedan sjukdomstiden. Kroppen har reagerat med fruktansvärda trött-och seghetsperioder. Jag har haft ont och känt mig öm och svullen i hela kroppen. Jag har känt att något är fel, fel, fel i kroppen, säger hon.

I dag har hon matintoleranser som med största sannolikhet kommit med sjukdomen. Hennes mentala hälsa har varit väldigt skör efter att ha träffat kuratorer, psykoterapeuter och psykologer.

– Jag har haft mycket problem kring ångest. För exakt 1 år sedan avslutade jag mina terapisessioner hos min dåvarande psykolog. Jag har fått de verktyg jag behöver för att hantera mitt liv. Och jag har verkligen förstått att mår huvudet bra – så mår kroppen bra och omvänt.

Vad tycker du om att vara frisk från ätstörningen?

Jag fullkomligen älskar det. I början när jag var frisk så fanns det mycket tankar om att man ville tillbaka till den kravlösa tiden i ätstörningen. Men inte till något pris vill jag tillbaka idag! Jag önskar inte ens min värsta fiende att råka ut för en grov ätstörning. Det finns så mycket roligt att göra i livet. När man är sjuk kan man i princip inte göra så mycket. Du är instängd i dig själv. Med ditt monster. Det är inte särskilt kul i längden, jag lovar, när man ser alla omkring sig som njuter av livet. Hon berättar att man aldrig kan njuta på riktigt om man är ätstörd.

– Men man får förstå att det ÄR jobbigt att ta sig ur en ätstörning. Och det TAR tid. Lång tid.

Ångrar du dig?

– På ett sätt kan jag ju ångra mig. Klart jag gör det, jag blir så ledsen över att jag så ung blev sjuk i något som faktiskt inte behövde hända. Detta var ju tiden då jag skulle njuta av att vara tonåring, vara med vänner, prata killar, gå på fester, spela innebandy och ha allmänt skitroligt. Men samtidigt har jag lärt mig otroligt mycket saker om mig själv och livet som människor inte ens gör under en hel livstid.

I dag är Hanna inte rädd för mycket, enbart för sina tankar. Hon berättar att de kan ta oanade proportioner och göra henne galen. När de är på väg åt fel håll får hon ta tag i dem och styra rätt dem.

– Jag har lärt mig att tänka “Vad är det värsta som kan hända?” när jag blir osäker eller rädd för något. När jag var sjuk var jag rädd över allt. Jag var rädd för att gå ut, för att visa mig, för att äta, för att dricka, för att sova, för att borsta tänderna, i princip det mesta.

Hannas råd till unga tjejer som har eller är på väg in i en ätstörning:

Sök hjälp fort! Ju tidigare du får hjälp desto större chans har du att ta dig ut ur sjukdomen. Du kan söka hjälp hos Hälsocentralen, BUP, Ungdomsmottagningen eller annan vårdenhet som sedan kan remittera dig vidare till en Ätstörningsenhet.

Få familj och vänner att förstå att du är sjuk, om de nu inte vet och berätta för dom att du behöver stöd. Det finns massor av stöd till anhöriga, både på internet och på ätstörningsenheter. För det är riktigt jobbigt att vara anhörig till en som är sjuk i en ätstörning.

Den enda som kan ta steget att vilja bli frisk är du själv. Ingen annan kan göra det åt dig. Det spelar ingen roll hur länge du sitter och surar och klamrar dig fast i sjukdomen och lägger över allt på alla andra. Det handlar om DIG och DITT liv och det är DU som bestämmer.

Gör dig inte till sjukdomen. Om du tänker så är det farligt, mycket farligt. Du är något utan sjukdomen, med sjukdomen, men aldrig till sjukdomen. Det gäller att kunna separera dessa tankar. Du är en person. En individ. Inte en sjukdom. Men du kan ha en sjukdom.

Undvika läsa veckotidningar/magasin som till exempel, Veckorevyn, Cosmopolitan, Glamour.. Det är tidningar som man i längden bara mår dåligt av.

Omge dig med människor som du mår bra av, gör saker du mår bra av.

Stanna upp. Reflektera. Vad är viktigt i ditt liv? Om du börjar ställa lite sådana frågor till dig själv, så kommer du märka hur mycket bättre du mår. Den dag du bestämmer dig för att vilja ta dig ut ut sjukdomen, gå in för det helhjärtat och kör på. Du kan komma att gå 2 steg framåt, men 5 steg bakåt, för att sedan gå 82 steg framåt.

Bakslag kommer, men börja varje dag med att tänka att “Idag är en ny dag. Igår var igår och har ingen betydelse för hur jag ska leva mitt liv idag”.

Ta aldrig ut dåligt mående på kroppen, till exempel genom att sluta äta, eller äta för mycket, skära dig i armarna eller träna hysteriskt. Låt bli kroppen och kom på andra sätt att hantera den mentala smärtan. Det är inte värt det. Den kan ta så mycket stryk, som den gjorde för mig. Kroppen är din bästa vän, även om du vägrar tro det och den gör allt för att må bra. Ge den den näring den behöver, så sköter den resten. Det är en fantastisk maskin som har en enorm läkning och anpassningsförmåga. Den är ditt tempel som förtjänar respekt och omtanke.

Hannas boktips

“Mattillåtet” och “Ät allt – Hellre nästan rätt än exakt fel” av Gisela Van der Steer

“Att leva ett liv, inte vinna ett krig” av Anna Kåver

“Självkänsla nu!” av Mia Törnblom