”Jämställdhet kräver pengar”
På Finansdepartementets hemsida går det att läsa: “Regeringens budget ska utformas så att den bidrar till arbetet för jämställdhet.” Så har Sveriges första feministiska regering valt att tydliggöra den ambition som länge funnits från politiskt håll, nämligen att Sverige bli ett jämställt land där kvinnor och män har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
Bortom politiken finns det finns många ideella organisationer som arbetar för att göra Sverige till ett jämställt land. Det finns en lång tradition av att staten går in och på olika sätt stöttar ideella organisationers verksamhet eftersom att det ses som en “central del för att demokratin ska förbättras.” Vårt självpåtagna uppdrag är att bidra till den utveckling mot jämställdhet som både vi och regeringen ser. Men det finns ett problem med denna finansiering. Bidragen är för små och för kortsiktiga.
Senast som bidraget till kvinnors organisering höjdes var 2010. Sedan dess har det inte ens justerats utifrån inflationen. Förutom att bidragen inte ens inflationsjusterats är vi idag fler organisationer som söker samma bidrag. Det innebär att pengarna sedan 2010 i praktiken minskat med 113 000 kronor per organisation. Detta samtidigt som regeringen påstår sig höja ambitionen för jämställdhetsarbetet, bland annat genom att inrätta Jämställdhetsmyndigheten som nu ansvarar för utdelning av bidrag. 113 000 kronor må låta lite, men för organisationer som redan har väldigt begränsade resurser där statsbidraget ofta är avgörande för organisationernas överlevnad och verksamhet ska kunna fortsätta.
Samtidigt som bidragen blivit mindre så har de också blivit mer kortsiktiga. Hur vi kan söka projektbidrag har ändrats. Möjligheten att söka projekt för tre år, som tidigare, har nu försvunnit och det går endast att söka pengar för ett år i taget. Detta innebär en enorm kortsiktighet för oss som organisationer. Förutom osäkerhet hos oss innebär det också att mer av vår skattefinansierade tid behöver läggas på att söka och redovisa bidrag. Det är alltså något som alla förlorar på.
De senaste åren har flera av de politiska samtalen vi haft handlat om ekonomiska förutsättningar för jämställdhetsarbete. När vi träffat andra jämställdhetsorganisationer, politiker och myndigheter har vi gång på gång upprepat ”pengarna till jämställdhetsorganisationer behöver bli fler”. Sedan ”bidragen måste delas ut med större långsiktighet”. För varje samtal vi för med politiker, organisationer, myndigheter och makthavare blir vi nästan ännu mer förvånade – för vi har ännu inte mött någon som inte håller med oss om problembilden. Så varför händer ingenting?
Idag, första vardagen efter den internationella kvinnodagen, kommer hundratals vykort komma fram till finansminister Magdalena Andersson där vi tillsammans med våra medlemmar och andra jämställdhetsorganisationer kräver en höjning av bidragen. Idag kommer jämställdhetsminister Åsa Lindhagen få ett brev då vi kräver en förändring av det regleringsbrev som enbart möjliggör att söka projektmedel för ett år i taget. Idag kommer Lena Ag, generaldirektör för Jämställdhetsmyndigheten, få ett brev där vi kräver en omfördelning av medlen som delas ut, från kortsiktiga projektbidrag till långsiktiga organisationsbidrag. Det vi vill är helt enkelt att Sveriges feministiska regering – vars budget ju trots allt ”ska utformas så att den bidrar till arbetet för jämställdhet” – gör sitt jobb så att vi kan göra vårt.