Karin Boye

Här är ännu en känd dikt av Karin Boye, troligen den mest kända:

Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
-Karin Boye

Vad får du för känsla av dikten? Tycker du om den? Tycker du inte om den? Varför? Vad menar hon med ”ja visst gör det ont när knoppar brister”? Vad syftar hon på? Vad menar hon med ”ont för det som växer, ont för det som stänger”? Reminder: Det finns absolut inga rätt eller fel när man tolkar, läser, ser på en dikt. Vad tror Du den handlar om?

Chilla lugnt i vårsolen tjejer!:)