Kompiskriget

Jag ska berätta om en ganska bisarr grej jag var med om när jag var liten. När jag var 10 år så flyttade jag till en ny stad och började i en ny klass. Jag var som förstås ganska blyg och försiktig i början och kollade in mina klasskamrater. Jag var inte säker på att jag skulle få nya kompisar. Men tvärtemot vad jag hade trott så blev jag väldigt populär och alla tjejer ville vara kompis med mig. Jag började umgås mest med tre tjejer och träffade dem oftast en och en. Men snart så blev tjejerna svartsjuka på varandra och började tävla om mig.

Jag fattade inte alls vad som pågick, så jag gjorde ingenting. Jag kunde bara se på medan de andra tjejerna bråkade med varandra. Till slut så blev det ett riktigt bråk mellan två av tjejerna och ett riktigt krig bröt ut. De frös ut varandra i skolan och drog iväg med mig på skolgården, och jag följde bara storögt med. De tjuvringde hem till varandra och lade på, de skickade till och med hatbrev till varandra! Ingen kom på att fråga mig vad jag själv ville och jag själv var väldigt överrumplad av allt så jag sa ingenting heller. Jag hade ändå inte vetat vad jag skulle säga, för jag ville inte såra någon.

I alla fall så ”vann” tillslut en av tjejerna. Som tur var var det tjejen som jag gillade bäst som fick lotten att bli min bästa kompis….. Allt blev som vanligt mellan oss alla fyra efter ett tag och jag var bästa kompis med ”vinnartjejen” i 5 år efter det. Så här i efterhand så kommer jag fortfarande ihåg känslan av att vara både smickrad och av att inte ha kontroll i den situationen. Men kanske påverkade den här händelsen mig mer än jag tror, i vuxen ålder så har jag blivit väldigt noga med att ta ställning och säga vad jag tycker i olika situationer.