komplex och full av motsägelser
Jag har svårt för det här med etiketter. Det känns som fusk, som en förenkling, och det är väl det som är charmen med dem fastän jag är kluven. För människor är faktiskt komplexa. En etikett kan aldrig göra denna komplexitet rättvisa, det vet jag ju.
Ända sedan Evie skrev det HÄR inlägget om introversion har jag försökt placera mig själv i något slags introvert/extrovert-fack. Men det går ju inte, och det river upp mig inombords för det skulle vara så enkelt att kunna säga att jag är som jag är för att jag är introvert, eller whatever. Men jag är komplex och full av motsägelser som gör mig svårplacerad.
Jag älskar att anordna fester och lära känna folk men kan bli fullkomligt utmattad efter ett par timmars social interaktion. Jag vill gärna diskutera idéer med andra men för också ofta djupa dialoger i mitt egna huvud. Jag har ett stort behov av att konstant umgås med någon men jag samlar massor av energi i min ensamhet. Jag lyckas emellanåt pladdra på i evigheter men ibland stakar jag fram ett samtal eftersom jag inte kommer på någonting ”värdefullt” att säga.
Ja, som ni märker befinner jag mig väl någonstans i mitten av skalan introvert-extrovert. Men det gör ingenting att jag inte kan sätta en stämpel på mig själv, etiketter är inte så jäkla viktiga. Och det gäller inte bara personlighetsmässigt utan även t ex vad gäller sexualitet, religiös åskådning eller klädstil.
Så chilla lite och skippa etiketten! Det ska jag göra iaf 🙂