Konst som känns
När jag var yngre tyckte jag att konst, alltså sån där riktig konst med stort K som finns på museum och gallerier och på teaterscener och så vidare var så intellektuell och svårt. Något som lilla jag aldrig kunde förstå, och jag kände mig så liten och dum.
Men sen började det gå upp för mig att bra konst är förståbar konst, långsökt konst är bra så länge den uppmanar till vidare tankar. Men om den är långsökt och tråkig och inte får dig att tänka utan bara att känna som om du missar nåt…
Bra konst får en att tänka, att känna, får en att uppleva världen från en annan synvinkel.
Första kommentaren på denna video förklarar det konstverk jag vill dela med er bäst:
”Marina Abramovic and Ulay started an intense love story in the 70s,
performing art out of the van they lived in. When they felt the
relationship had run its course, they decided to walk the Great Wall
of China, each from one end, meeting for one last big hug in the
middle and never seeing each other again.
At her 2010 MoMA retrospective Marina performed ’The Artist Is
Present’ , where she shared a minute of silence with each stranger who
sat in front of her. Ulay arrived without her knowing…”