Konsten att döda zombies
Igår var en stor dag för mig – jag fick äntligen börja spela det nya tv-spelet The Last of Us. Efter
nästan ett år av väntan har det släppts, och jag var dessutom tvungen att vänta på en ny hårddisk
till mitt playstation innan jag kunde skaffa spelet! Otålig och förväntansfull satt jag alltså där på
en lördagskväll och spelade till klockan två på natten – och det var värt all väntan. För er som inte
hört talas om The Last of Us innan, så handlar det om en man vid namn Joel och fjortonåriga
Ellie, som måste ta sig igenom en värld där människor blivit smittade av ett zombieliknande virus,
eftersom Ellie kan vara nyckeln till att hitta ett botemedel. Att en cool ung tjej är en av
huvudrollerna gör det ännu roligare att spela!
Men det var inte bara faktumet att spelet var fantastiskt välgjort som gjorde mig så glad. Det var
det att jag, för första gången i mitt liv, inte mest satt bredvid och tittade på. Jag har alltid älskat att
vara med när folk spelar bra spel; det är som att titta på en riktigt spännande film, och samtidigt få
vara med och påverka. Att få peka ut skatter eller redskap som den som spelar inte lägger märke
till. Vara med och lösa gåtor eller pussel av olika slag. Men nu var det alltså jag som skulle gå
runt och skjuta på infekterade zombies, och smyga upp bakom fiender för att komma vidare. Och
jag kan väl konstatera att jag inte är någon naturbegåvning när det kommer till att hantera
playstationkontroller – att jag faktiskt fick iväg ett skott i rätt riktning (eller alls) hörde till
ovanligheterna, och min spelkaraktär lyckades jag döda oräkneliga gånger. Men det gör ingenting,
för nästa helg smäller det igen, och då kommer jag att vara lite bättre än igår!
Spelar ni några spel, och i så fall, vilka är favoritspelen?