Kränkt.
Den känslan har jag känt ofta. Nu när jag är vuxen så har jag mött på personer som har blivit kränkta när de är yngre och därför valt att kränka andra i sin omgivning på samma sätt. Så de inte ska ske dem själva igen.
När jag gick i högstadiet så hade jag den känslan i magen. Det fanns tjejer som aldrig sa något till mig öga mot öga men däremot skickade iväg meddelanden på internet och kommenterade upplagda bilder. Jag hade ett foto på när jag var barn. Fem år, log och kramade om en nalle. Då var de en tjej i klassen som skrev ”fula ben”. Och dagen efter så gick hon in i min axel i korridoren, men hon mötte aldrig min blick.
Och utan att veta om det så hade jag blivit blind för mig själv. Jag visste inte hur jag var mot andra. Tills jag fick höra ryktet om att jag var den kaxiga tjejen i skolan. Jag var inte kaxig egentligen, tvärtom. Men jag hade blivit kaxig och deffensiv av alla påhopp.
Jag hade bytt skola och trodde att det skulle bli bättre i nästa, men jag hade förvandlats till någon annan.
När jag förstod vem jag hade blivit så observerade jag de andra mer. Jag tog till mig av deras signaler och såg mig själv från ovan. Fler släppte in mig och lärde känna mig för den jag egentligen var.
Och jag började se att de människor som kränkte mig hade egna problem. Tjejen som var värst och fick de andra att tycka illa om mig, hon som skrev på internet. Hon hade djupa problem från sitt förflutna, som hon inte kunde hantera. Och killarna som retades var omogna, vilsna och hade ingen egen villja, så de följde grupptrycket. De kunde också vara personer som levde ett nästan problemfritt liv. Bortskämda och som alltid hade levt utan gränser.
Varje dag tränar jag på att hantera dessa människor bättre, för de kommer alltid finnas.
De finns första dagen på jobbet. Vad konversationerna än handlar om så dyker ”Du är ung…” frasen upp. Härskartekniken, name it.
Men för varje gång lär jag mig mer och mer och inser att det handlar om svaghet. Att förnedra någon annan till egen bekostnad kommer att ge konsekvenser. De människorna söker respekt, utan att veta att de egentligen förlorar den.
Om du någon gång möter en sån person, så ställ en fråga tillbaka. Och det där med att vara kaxig, är inte alltid så dumt. Att stå upp för sig själv är nyttigt.