Publicerad: 2014-06-16

Läsartext: Allt som oftast är det en skogsbrand

Allt som oftast pågår det skogsbrand. Farligt varm och spridningen är enorm.
Jag känner allt så starkt, jag känner det så starkt och så dör det. Jag ger allt, hela mitt liv, åt något, eller någon, tills jag är tom på allt. Allt eller inget.
Och så behöver jag tid för att fylla på med bränsle.
Så jag behöver någon som är som jag. Någon som kan peta in lite ny ved när min eld börjar slockna. Någon som kan fylla mig med känslor när jag är tom på dem. Som har råd att dela med sig, för sådanna som mig vi har råd att dela med oss, annars spricker vi nog.
Det är en fin balansgång det där. Har ni haft grillkvällar som fjortonåringar? Supermanliga pojkar fyller på med tändvätska tills brasan exploderar, det vet ju alla. Publiken backar av räddsla. Någon tycker att någon annan ska ta över, någon som prioriterar trygghet. Men man måste testa för att lära sig. För han blir äldre och inser att eld inte är något man leker med. Eld är spännande, men inget är värt spänningen om den utsätter oss för fara.
Så vi undviker explosioner och nöjer oss med värmen. Vi balanserar.
Och vi har lärt oss att hålla elden levande, helt utan explosion.

Denna texten är skriven av vår läsare Matilda,  hennes egen blogg mmmatildas hittar ni HÄR och alla  inlägg hon skrivit tidigare för oss på tjejkraft hittar ni på DENNA länken.