LÄSARTEXT: Droger

Denna texten har vi fått in av vår läsare Linnéa. Vad tänker du när du läser texten? Kommentera gärna.

Droger. Ett ord som sätter skräck i större delen av befolkningen. Jag förstår dem, det är så många familjer som blivit förstörda på grund av droger.
Men har ni tänkt på en annan sak?
Utan droger skulle jag inte leva.
Jag gick i gymnasiet för några år sedan och gick ut med väldigt bra betyg tack vare dem, jag, som med åren förlorat min fantasi kunde äntligen prestera mitt yttersta.

Jag minns att stå inne på skoltoaletten med vattenkranen på, ätandes tablett efter tablett, nersköljda med joltcolan jag stal från caféterian. När jag slutligen såg mig själv i spegeln så såg jag ett ansikte som var förvridet utav smaken. Än idag kan jag känna smaken på min tunga och den får mig att rysa.
Jag blev smal som en sticka eftersom att jag kräktes hela tiden, överallt. Åkte jag bil så fick vi stanna hela tiden för att jag skulle kunna kräkas.
Efter att ha ätit upp kartan med tabletter så gick jag till lektionen och min blyghet försvann, för första gången så vågade jag räcka upp handen, jag vågade diskutera och prata med mina klasskompisar. Hur kan det här vara något annat än fantastiskt, tanke jag.

Idag skrattar jag åt min naivitet.
Jag började få kramper, liknandes epilepsi-anfall. Slutades oftast på Södersjukhuset där jag fick ligga i timmar, väntandes på magnetröntgen. Jag somnade överallt, skolbänkar, framför datorn, spelandes World of Warcraft och i en snödriva på min balkong. Ibland sov jag 15-16 timmar och ibland inget alls.

Allt för att få tag på tabletter.

Jag fyller 22 i år. Min kropp är trasig. Jag har efter alla attacker förlorat stora delar av mitt minne och ja, jag kan erkänna att ibland saknar jag det. Saknar att vara lycklig och duktig.
Men nu.
Nu ska jag bli lycklig och duktig på egen hand.