Läsartext: "nu är jag fri!"
Detta är en text vi fått in anonymt av en av våra läsare, inlägget handlar om den psykiska ohälsan som förstärks när vi mäter andra, och som tillslut driver oss till självdestruktivitet.
AJAg vill varna känsliga och lättpåverkade läsare för att texten är mycket grafisk och innehåller starka bilder och starka ord.
Jag har mått psykiskt dåligt i snart 4 år och det går verkligen upp och ner hela tiden,
När jag började må dåligt va jag bara 13 år gammal och redan då fick jag höra av andra att jag va ful,äcklig och att dom skulle vilja se mig hängd, och då efter 1 år fick jag panik efter att Behövt höra det varje dag.
Så en dag när jag va i skolan så brött jag ihop totalt och bara sprang från skolan och tände min cigg och tänkte för mig själv att fan dom kanske har rätt endå liksom det kanske hade vart bättre om jag inte fanns mer, För min familj behöver inte må mer pissigt över mig!
Jag tyckte att jag va problemet för att dom mådde dåligt liksom!
Så jag började skära mig och jag började på bup och efter det blev jag våldtagen av en jag trodde jag kunde lita på!
Efter det började jag med tunga droger! Tog droger som jag inte ens visste va det va för något, jag gjorde det bara för jag ville bort ett tag,
Men sen kunde jag knappt sluta med det! Och till slut en dag när jag försökte ta livet av mig så fick min mor hämta mig ute på en bänk ner drogad!.
Det enda som fanns ii mitt huvud va liksom antingen ringer jag polisen så jag fattar vad som händer liksom eller så ringer jag min mor!
Jag ringde min mor och jag spydde hela vägen hem,
Och det va nog det bästa jag någonsin gjort
Så det jag vill säga med detta är att jag fri fri från all skit !