Låtar och minnen
Emilie har tänkt på det här med minnen och musik. Ofrivilliga associationer om dåliga tider och ljuva dagar…
Har ni tänkt på det här med hur minnen kan vara kopplade till en viss låt? Hur den kan ta en tillbaka till en speciell tidpunkt i livet som du kanske hade glömt fram till att man hörde låten igen. Hur man kan se precis var man var när låten spelades, hur allting luktade och känna vilka känslor man hade. Jag har en väldigt speciell relation till vissa låtar som jag verkligen hatar. Och jag menar hatar, från djupet av mitt hjärta. Men som på något sätt lyckas tvinga sig in på mig och får mig att må väldigt bra.
En av dessa låtar är Johnny Logans ”Hold me now”. Denna typ av musik står för något jag absolut inte gillar, något slags patetiskt hopp om att hon ska älska honom trotts att alla vi andra vet att hon inte kommer tillbaka. Den fejkade inlevelsen när han sjunger och den obligatoriska ”valp-blicken” som kompas av handen på hjärtat. Jag pratar inte bara om denna låten utan alla andra 80-tals ballader i samma stuk. Men trotts detta hat är det något som gör att jag fortsätter att lyssna på den, något som gör mig lugn. Kanske är det förnekelsen i den förtvivlan som finns i låten. Vetskapen om att allt kommer gå åt helvete vilken sekund som helst.
Min mamma har alltid varit ett stort fan av 80-tals ballader, allt från Richard Marx till Alphaville. Låtarna har alltid spelats på vår radio, från att jag var barn tills att jag flyttade. Från tiden då vi fortfarande pratade med varandra, då hon fortfarande var min mamma. Min! Jag minns också känslan av att veta att det inte kommer att vara så här för alltid, att vår tid tillsammans var på väg mot sitt slut. Jag visste att hon inte skulle förstå, inte tro mig, inte välja mig. Kanske skyddar hon de andra barnen, jag vet inte anledningen till att hon stannade hos honom trotts vad han gjort mot mig. Mamma och jag pratade inte på 1,5 år och jag kan väl fortfarande inte säga att vi pratar. En ytlig konversation, som tillåts i ett försök att hålla kvar det lilla jag har, att inte förlora mina syskon också.
Låten ger mig en känsla av övergivelse samtidigt av trygga barndomsminnen. En önskan om att allt ska vara som förr, att relationer ska bli de samma igen. En fråga om hon är lika ensam som jag är, ett hopp att hon också tänker på mig när hon hör låten.
Oavsett om en viss låt får en att känna glädje eller sorg, tillåts man att för en stund leva i det förgångna. Att för en liten stund få finnas i det som aldrig kommer tillbaka, om så bara för någon minut.