Linda "Amen vad smal du har blivit!"
Jag ryggar instinktivt tillbaka för kroppskommentarer. Jag gillar inte riktigt känslan av att min kropp blir ett objekt som folk tar sig friheten att prata kring. Jag gillar inte riktigt den där slöjan av vikthets som lägger sig över orden ”vad smal du har blivit!”. Särskilt när jag inte ens aktivt har försökt gå ner vikt. När det enda jag har gjort är att känna mig mer tillfreds med livet, äta mer hemlagat och sluta dricka alkohol. Särskilt när jag själv inte ens skulle märka att jag gått ner i vikt om det inte vore för att vissa byxor sitter väldigt löst. Så när någon säger ”Shit, vad du har blivit smal! Du är jättesnygg!” så börjar jag osökt att tänka ”vänta, var jag tjock förut? Var jag inte jättesnygg förut?”. Jag känner mig hetsad att fokusera på min vikt och min kropp på ett sätt som jag inte gjorde förut. Och hela analyserandet och ”jag vill skylla på någon struktur”-tänket börjar bubbla upp. Folk är för viktfixerade, de objektifierar mig, min vikt är min ensak, allt det där.
Men så börjar jag överväga möjligheten att jag kanske övertänker det hela.
För på sistone är det många av mina vänner som utropat ”vad liten du har blivit!” när de ser mig. Och anledningen? Jag HAR blivit mindre. Därför är det ju en ganska rimlig sak för dem att säga. Och folk kommenterar ju inte på konstanta grejer, de kommenterar alltid förändringar. Det är ju knappt någon som säger ”vad fin du är i håret” om det ser ut på exakt samma sätt som det alltid har gjort.
De kanske bara uppriktigt tycker att jag ser snyggare ut för att mina ansiktsdrag kommer fram mer? De kanske bara blir lite chockade av att jag är mindre än vad de kom ihåg mig. Kanske syns det bara på mig att jag är allmänt lyckligare. Och eftersom knappt någon har frågat HUR jag har gått ner i vikt och gjort en big vikthetsdeal av det så måste jag nog programmera om hjärnan att tänka att det kanske bara är en välmenande kommentar eller ett ofrånkomligt konstaterande. Det betyder inte nödvändigtvis att jag var mindre fin förut. Det kanske faktiskt är en såpass stor skillnad på mig nu och då, en skillnad som jag själv inte märker (vem vet, kanske såg jag väldigt knubbig ut förut och jag såg det bara inte själv?).
Oavsett så är det viktigt att distansiera sig från kommentarerna och inte låta dem styra hur man ser på sin kropp.
Att inte låta bekräftelse från andra komma före bekräftelse från sig själv.