Linda Malmenborn hjälper unga tjejer
Linda Malmenborn. Foto: Veronica Kindblom.
Som Storasyster på Tjejzonen är målet att få unga tjejer att känna sig så pass trygga att de vågar berätta om svåra upplevelser eller mörka tankar.
– Hade jag själv haft en Storasyster så hade jag kunnat bearbeta mina känslor tidigare i livet, säger Linda.
Linda Malmenborn, 46, kände att hon saknade fokus på mänskliga relationer i sitt jobb inom finans och bestämde sig redan för tio år sen att arbeta som volontär vid sidan av.
Det var då hon kom i kontakt med Tjejzonen, som i dag är en stor del av hennes liv. Hon är evigt tacksam för allt det har gett henne att jobba som ”Storasyster” och även som mentor åt andra Storasystrar sedan ett antal år tillbaka.
Mörka hemligheter
Efter att ha tagit del av unga tjejers livshistorier under ett helt decennium kan Linda konstatera att behovet av att bli lyssnad på är skriande stort. Och ämnena är ofta oroväckande tunga och allvarliga.
– Det är väldigt mycket ångest, självskadebeteende. Många öppnar samtalet med att de vill dö. De har prestationsångest och säger ”jag är ful och äcklig”. De har ätstörningar och låg självkänsla och vill att allt ska vara perfekt. Det är även vanligt med samtal om våldtäkter, misshandel och incest.
Som Storasyster på Tjejzonen är målet att få unga tjejer att känna sig så pass trygga att de vågar dela med sig av sådant som de kanske inte velat berätta för någon. Och det är just i en chatt med Tjejzonens Storasystrar som många för första gången berättar en mörk hemlighet som har tyngt dem länge.
I och med att Tjejzonen inte har någon anmälningsplikt, för att de som hör av sig ska våga berätta om det svåra utan rädsla för konsekvenser, så kan Storasystrarna inte ingripa eller blanda in polisen eller sjukvården, trots att det kan handla om brott som begås. Istället förs en dialog med tjejerna om att själva anmäla när det är aktuellt.
Linda Malmenborn. Foto: Veronica Kindblom.
Det yttersta sveket
– Jag får ofta frågan ”Hur orkar du hålla på med det här?”, säger Linda. Jag tänker att det är bättre att jag är där än att jag inte är där. Det är ju inte jag som har det jobbigt, det är ju Lillasystrarna.
Det finns en handfull samtal som berört Linda extra mycket till exempel om missbruk, misshandel eller incest av en nära anhörig.
– Det är det yttersta sveket mot barnen när de inte kan känna sig trygga hemma. Det är tufft att höra.
Storasystrarna kan förklara för Lillasystrarna att det handlar om ett brott och uppmuntra tjejerna att prata med en kurator på skolan samt skicka länkar till polis eller kvinnojourer. Men många gånger vill de inte lämna ut föräldrarna utan försöker skydda dem istället.
– Vissa samtal glömmer jag aldrig. Det var en tjej som satt kvar i lägenheten efter att ha blivit misshandlad av sin pojkvän. Under samtalets gång lyckades hon ta sig ut ur lägen¬heten och in på en akutmottagning.
Många tjejer har enligt Linda uttryckt att Storasystern har räddat deras liv. Andra gånger har Storasystrarna ingen aning om hur det kommer gå för personen de just lyssnat på. Det kan givetvis vara tungt att ta del av en mörk historia och sen inte kunna göra mer.
Stolt mentor
I rollen som mentor gör Linda allt för att stötta Storasystrarna. Hon tar också del av samtalen och ger feedback till Storasystrarna, som alla behöver gå ett flertal utbildningar inför uppdragsstart. Däribland en grundutbildning, en uppdragsspecifik utbildning och en temautbildning om exempelvis våld eller ätstörningar.
Linda säger att hon är imponerad över hur duktiga de är på att inte döma, att lyssna aktivt och att ställa rätt frågor – som i sin tur gör att tjejerna vågar öppna upp.
– Och så är jag superstolt över alla Lillasystrar som hör av sig till oss och är så starka och kloka och vågar dela med sig. Många tror att de är ensamma om sina tankar, man vill säga att om de bara visste – alla bär på sitt.
Vågar blicka inåt
Eftersom hon själv tidigt tampades med låg självkänsla och aldrig riktigt lärde sig att öppna upp kring sina känslor, kan hon se vilken insats Tjejzonen gör. Hon blir samtidigt inspirerad till att fortsätta arbeta med att prata om sina egna känslor.
Uppdraget på Tjejzonen har lärt Linda Malmenborn vikten av aktivt lyssnande.
– Det har varit svårt för mig att dela med mig av mina innersta tankar. Vi pratade aldrig direkt om känslor i min familj när jag växte upp. Hade jag haft en Storasyster så hade jag kunnat bearbeta känslor tidigare i livet. Det har tagit mycket längre tid nu.
– Jag har växt under de här åren. Om man öppnar upp själv och vågar titta inåt så hittar man många paralleller med sitt eget liv. Det kan vara jobbigt, men det är skönt med de insikterna.
Linda tror att man behöver storasystrar även som vuxen.
– Våra tankar och funderingar fortsätter livet ut. Jag tror att vi alltid behöver förebilder och möjligheter att samtala med någon som kommit en bit i livet.
Själv har hon bara ett fåtal människor runt sig som hon släpper in hela vägen. En av dem är en vän hon hittade i vuxen ålder och som har precis den egenskapen som en Storasyster ska ha – hon dömer inte och hon sitter tyst och lyssnar. Hon är verkligen när-varande, förklarar Linda.
– Det är så befriande.
Inte alltid så lätt
Linda, som är mamma till två tonårspojkar, tror att också killar har lika mycket att tampas med och också behöver någon som lyssnar. Men storasyster till trots är det inte alltid hon lyckas leva som hon lär i sin föräldraroll.
– Man står där med sina egna barn och får tunghäfta, för att man inte vill säga fel. Jag märker när jag inte lyssnat tillräckligt länge utan har en förutfattad mening om vad de ska säga. Som förälder är det så mycket på spel då vi är känslomässigt investerade i våra barn, vilket gör att det är svårt.
Det är som sagt inte alltid så lätt att prata känslor, varken för vuxna eller för barn. Men Linda har några tips på hur man kan gå tillväga.
– Hitta en samtalsform som inte blir så hotfull, möt barnet i den ålder den är och förringa inte problemen. Döm inte eller försök att komma med lösningar. Lyssna på vad de säger, vad de tänker och känner och låt dem få tala till punkt!
– Det är otroligt vad mycket man kan göra bara genom lyssnandets kraft, det är det jag har tagit med mig mest från de här åren.
Linda Malmenborn
Ålder: 46 år.
Bor: Tyresö (Stockholm).
Gör: Chef för Cash Management på Scania.
Familj: Man och två söner, 14 och 15 år gamla.
Detta är en återpublicering från allas.se.
Text: Malin Aunsbjerg.
Lindas viktigaste tips för att prata med tonåringar:
♥ Hitta forum att samtala i som inte känns så hotfullt. Ta en promenad eller sätt er i bilen.
♥ Var inte dömande.
♥ Lyssna till barnet talat till punkt.
♥ Visa respekt.
♥ Möt barnet där det är mognadsmässigt.
♥ Förringa inte deras problem.
♥ Försök att få dem att själva komma till insikt snarare än att komma med svar/lösningar.
♥ Uppmuntra dem till att prata med någon annan om de inte vill prata med dig.
♥ Är det en ätstörning eller något annat som skaver så är det bättre att säga att du ser att de mår dåligt än att ducka för det.