Lucia
Nu ligger mörkret över Umeå och snön singlar ner på frysta skogar. I fönstret brinner tre ljus. Jag sItter vid köksbordet och skriver. Allt är så lugnt och tyst som det ska vara i advent. För advent får inte bli ett stort magsår av tomma plånböcker, panik över kokboken och stress inför julklappshandeln som alltid påbörjas för sent. Advent är en tid för ljus och musik, gemenskap och eftertanke.
Förra året firade jag jul i Tanzania. Då blandades spänning och äventyr med rotlös hemlängtan. Då sken solen från sju till sju och helgerna spenderades på vita stränder. Samtidigt brann adventsljusen i en hemmagjord ljusstake och julpysslet pågick för fullt. Vi närmade oss lucia och det fanns mycket att ta itu med! En luciakrona komponerades av ståltråd och rött tyg. Lucialinnen klipptes ur lakan, tomteluvor syddes, stjärngossestruten limmades ihop och sånger övades in. Barnen som bodde och arbetade i huset ställde gärna upp som nissar i vårat tåg. På kvällarna lärde jag dem sjunga Tipp Tapp till min och deras förtjusning. I flera veckor hade vi roligt med pyssel och sångträning, och den 13:e december var det dags. Ett kort men färgrikt luciatåg skred in på vi-skogens kontor, sjungandes märkliga svenska sånger. Vi uppträdde med ljus i hår och händer och lakan över axlarna, och chefen själv med strut på huvudet och stjärna i hand. Det var ett udda tåg, men vi gjorde succé! Det pratas nog fortfarande om lucia på kontoret.
Lucia kommer med ljus till vårt hus. Ljus och värme och ett budskap om gemenskap. Lucia kommer, till Sverige så väl som Tanzania. Det är en av många traditioner som knyter oss samman. Förenar oss. Den får oss att stanna upp. Lyssna, se , känna. Julafton har förfallit i stressig kommers, men julen är mer än så. Ta vara på all kärlek du kan få den här vintern. Gudarna ska veta att vi behöver ljuset här i mörka Norden. Här och överallt på hela jorden! Jag önskar att fler högtider var så vackra som lucia.