Makt
Makt är ett relativt begrepp. Det är alltså svårt att säga exakt vad det betyder eftersom det kan vara lite olika beroende på var, när, hur, och kanske framför allt, för vem. Men enkelt uttryckt kan man väl säga att makt är då man känner att man har styrka och mod att bestämma över sitt eget liv, att det man känner och tänker har betydelse, att man har koll på sin tillvaro och känner sig trygg.
När vi pratar om makt i den stora vida världen handlar det ofta om personer som har stort inflytande i samhället, till exempel politiker och kändisar, och människor med mycket pengar. Men så behöver det ju inte vara. Jag tycker att det är viktigare att ha makt i ”det lilla”, alltså sin vardagstillvaro, än att ha stort inflytande över andra.
Jag gör det jag vill och inte det andra önskar. Jag känner att jag fattar beslut jag trivs med och mår bra av. Det är makt för mig. Det är så himla viktigt att få leva så som man vill leva, annars hamnar man lätt på andra sidan maktens spektrum – det vill säga i vanmakt.
Jag tror att det är rätt vanligt att unga tjejer känner just vanmakt. Världen känns så evinnerligt stor och man själv så jäkla liten.
Det är svårt att fatta ”rätt” beslut när man inte riktigt vet vad som känns ”rätt”. Och hur sjutton ska man kunna känna att man duger, på riktigt, när allt och alla runtomkring vill ändra på oss hela tiden?
Är man inte för tjock så är man för smal, eller har fel hårfärg eller attityd.
Men. Ibland händer det oväntade saker som får oss alla att känna vanmakt – även personer med koll och bra självkänsla hamnar där – i situationer då någon annan tar makten ifrån oss, får oss att känna skuld, skam och hjälplöshet, trots att vi inte gjort någonting alls för att förtjäna det. Det kan vara alltifrån en våldtäkt till att någon pratar om dig i tredje person som om du inte satt i samma rum, allt för att förminska dig som person. Alla blir vi, då och då, utsatta för något eller någon som får oss att känna oss mindre än vi är. Jag brukar tänka på en låt av Jonas Gardell när det händer mig.
”Är det nånting jag försökt att va i mitt liv är det en fisk som skriker. Är det nånting jag vill att ni ska va är det fiskar som äntligen skriker. För ni kommer att fastna på kroken ibland, livet är sånt – livet suger!
Men var åtminstone inte tysta när ni dras upp, var inte lydiga, ge er inte utan motstånd. Gör inte fiskaren den tjänsten, utan res er upp och skrik!”
Jag tycker att vi tar en hel Gardell på den.