”Man får inte vara nöjd när man är ung”
Jag är 22 år gammal och därmed en ”ungdom”. Detta innebär att jag så gott som dagligen får frågan vad jag ska göra med mitt liv, vad jag ska bli när jag ”blir stor” samt råd om hur man ska leva när man är ung. Och när jag svarar att jag trivs så himla bra med mitt liv som det är och tar en dag i taget blir folk verkligen tokiga. De blir provocerade av att jag inte har storslagna planer på en häftig karriär i Paris, ett galet partyliv som surfinstruktör i Australien eller kanske ett par år som collegestudent i USA. ”Du har hela ditt liv på dig att vara nöjd” säger de till mig. ”Du måste passa på att LEVA nu!”
Jag förstår att de menar väl. Och jag vet att vi unga idag har så många fler möjligheter än vad våra föräldrar hade och de vill att jag ska ta till vara på det. Men herregud, folk undrar liksom varför ungdomar känner sig mer och mer pressade och stressade i dagens samhälle! Jag får känslan att jag i många fall inte riktigt FÅR vara nöjd och lycklig. För då slösar jag på min ungdom.
Jag säger bara: Alla har vi olika vägar i livet och bara för att vi inte är på samma väg betyder det inte att en av oss är vilse.
