Men jag har ju sett filmen! – Tjejzonen

Men jag har ju sett filmen!

Vad tänker ni på när ni tänker på böcker? Oavsett om ni redan hittat er genre, gillar allt eller inte gillar någonting så kan nog många känna igen sig i Evies beskrivning av hur det är att prata litteratur:

Det största grälet jag hade med mitt ex var om Hemingways Den Gamle och Havet. För att jag slängde ur mig att den var överskattad, och han tog det som en personlig förolämpning. Utefter High Fidelity devisen att “[…]t what really matters is what you like, not what you are like… Books, records, films, these things matter. Call me shallow but it’s the fuckin’ truth.” Vilket i och för sig i min läsning är en extremt ironisk kommentar från Hornbys sida där intentionen tycks vara att visa det totalt motsatta, men det är inget vare sig mitt ex eller andra hipstriga unga pojkar vars enda lärdom från Hornby tycks att vara en fetishering av listskrivande och surmulna indie-attityder (eller pojkar förresten, jag beskrev väl lika mycket mig själv där…). Men nu är jag negativ!

Jag tycker faktiskt att Den Gamle och Havet är extremt överskattad, ändå är det en bok jag tänker på jämt och ständigt. Nästan varje dag. Mitt favoritavsnitt är detta:

“Most people were heartless about turtles because a turtle’s heart will beat for hours after it has been cut up and butchered. But the old man thought, I have such a heart too.”

Och orsaken till att jag tycker den är överskattad är helt enkelt att jag känner att detta skulle kunna tala om en allmän mänsklig drift snarare än machoism. Machosism? Men det kanske har mer att göra med mina fördomar kring Hemingway. En annan bok vi bråkade om var Paulo Cohelos Alkemisten, vilket är en sån där bok som alla tycks älska och som jag fått rekommenderad i runda slängar femtioelvatusen gånger. Jag vill inte förolämpa dig om du fick ut något av Alkemisten, men jag tycker att den bäst kan sammanfattas som sexistiskt new age dravel.

Men det är ok. Man får ha avvikande åsikter. Man får tycka extremt illa om böcker som man ska tycka är bra, klassiker alltså. Jag förstår om du läser James Joyces Odysseus och efter 50 sidor vill bränna den, eller om du istället för att läsa Lord of the Flies under engelskalektionerna tittar på en filmatisering. Det är helt ok att inte tycka om en bok även fast den klassats som en klassiker, det behöver ju inte betyda att man inte förstår som en del lärare menar, däremot kanske man kan behöva motivera. Ibland är man helt enkelt inte redo för en bok, i min ungdom hatade jag till exempel George Orwell med stor passion (jag läste Down and Out in Paris and London på Litteratur A på gymnasiet endast för att kunna dissekera den och en tolkningsmetod jag irriterade mig ungefär lika mycket på), och nu är 1984 en av mina absoluta favoriter.

Min sommarrekomendation är att läsa om något du avskytt med öppet sinne och istället för att jaga upp dig försöka lista ur var avskyn kommer ifrån, eller bli förvånad över att du nu kan se boken i ett helt nytt ljus.

Bild