Mentalt stark

Igår gästbloggade Anna som driver bloggen Vägen från 37 kg hos oss. Gårdagens inlägg kan du läsa HÄR. Idag publicerar vi Annas tips på hur man kan träna sig mentalt stark.

Till en början, var stenhård mot dig själv.

Så fort du känner att du har för mycket planering, mat och oro i huvudet tänk på något annat som motiverar dig, till exempel dagen du tar examen eller får din första riktiga lön. Det blev verklighet tack vare att du idag valde att stanna hemma och förbereda dig inför tentan istället för att gå och träna.

När du aktivt jobbar med att ersätta dina trassliga och gamla ätstörda tankar med nya friska tankar kommer du snart märka att du blir mer närvarande här och nu.

Istället får du dagligen ny energi över till att lägga på det som faktiskt hör livet till. Ett tips är att fundera över hur många procent av dagen som du totalt går runt och tänker på mat.

Följande tankar tror jag att många känner igen sig i:

Vad och hur mycket ska jag äta idag? Vad får jag lov att äta/inte äta? Hur mycket ska jag träna? Vad ska jag handla? Beslutsångesten när jag handlar eller ska laga mat, oron över hur  morgondagens matintag ser ut, det dåliga samvetet för familj och vänner, skuldkänslorna av att inte räcka till, hur din kropp ser ut, viktoron, nervositeten inför nästa veckas samtal med din vårdare, krävande och uttömmande kaloriräkning, sömnlöshet pga för mycket tankar på mat och vikt, ångest, humörsvängningar och underprestation pga svält och för att du lägger för många timmar av dagen till att tänka på inbillade problem.

Om du dagligen lägger 80% av din hjärnkapacitet till att fundera på ovanstående ätstörningsrelaterade frågor är det inte konstigt att din hjärna inte orkar med att engagera sig i andra saker. Tänk att du strävar efter att minska dina tankar på mat och istället öva in ett mer friskt tankemönster.

Det kan t ex se ut så här:

Ca 35% riktig sömn (8-9 h/dag), 20% går åt till att skriva på din uppsats eller läsa kurslitteratur (cirka 5 h/dag)), 10% läsa tidningen, se på TV eller surfa (ca 2,5 h), 7% läsa på om valet 2010 (ca 1,5 h),  7% av din tid ska du vara proaktiv och fråga din kompis hur han/hon egentligen mår och så vidare.

Det tillkommer x% som du förstås har lov att lägga på annat som t ex att planera, laga och äta mat.

Men vad jag menar är att det är orealistiskt att du i längden ska kunna leva ett fungerande liv med relationer och arbete där så många timmar av ditt liv går åt till att oroa dig för mat och kalorier. Det funkar inte, du kan inte förlänga dygnet och enda lösningen för dig att få mer utrymme över i ditt huvud och se till att hjärncellerna slappnar av, löper fritt och tänker kreativt är att du tömmer skallen på de allra värsta ätstörda idéerna.

Med andra ord välj dina situationer när du tillåter ätstörningen att vara med. I många fall får den ta onödigt mycket plats. Bestäm dig för vid vilka tillfällen som du är starkare än Ana, fokusera på att klara av dem till att börja med. Därefter fortsätter du att stegvis arbeta bort ätstörningen i situationer som du tycker att sjukdomen är störande.

Självklart är det bra att planera sin mat och man får absolut lov att bry sig om vad man äter. Dock måste man kunna prioritera och när man känner att man har svårt att fokusera och inte hinner med trots att man i realiteten inte har särskilt fulla dagar är det dags att fundera över sina egna tankar.

Vad är det egentligen som stör? Varför tappar jag så lätt fokus? Varför är jag så loj? Varför saknar jag åsikter? Varför orkar jag varken le eller se människorna omkring mig i ögonen? Varför äter jag så ensidigt? Varför testar jag aldrig nya maträtter? Varför blir jag snabbt så rastlös?

Det som har tagits upp i de här inläggen kan tyckas vara små saker men de är ändå viktiga och de glöms lätt bort i debatten om ätstörningar. Det blir ofta mycket fokus på vikt och kroppar, sällan skrivs de om alla de här små värdena som inte syns eller går att ta på.

I min blogg Vägen från 37 kg uppmärksammas regelbundet liknande saker som har tagits upp de här dagarna. Bloggens syfte är att ge alla som har någon typ av ätstörning rätt verktyg så att personen av egen kraft och vilja kan minska och radera ut sin ätstörda personlighet.

På bloggen diskuteras även andra saker som vad händer i kroppen när man börjar äta igen, slutar träna och hur man lär sig ”hantera” sötsaker igen + andra ätstörningsrelaterade ämnen.

Vi syns där!

/Anna