Min allra käraste syster

Ibland bloggar vi av olika anledningar anonymt här på Tjejkraft. Här kommer ett fint inlägg skrivet av en volontär som ville berätta om sin syster.

Jag har intervjuat min syster som är en av de coolaste tjejerna jag känner. När hon var tonåring var hon en snäll, blyg tjej som hade svårt att stå upp emot de tuffa tjejerna i klassen och i stallet. Nu är hon fortfarande snäll och lite blyg men också så sjukt modig och äventyrlig, hon har klättrat upp till Machu Picchu, varit på forsränning i klippiga bergen och på karnevalen i Rio.

När jag frågar vad hennes intressen är säger hon att hon väljer mellan att ge mig det “riktiga” svaret på min fråga och det “bra” svaret. Det riktiga svaret är: tv-serier och film. Hon säger att det ”bra” svaret är att hon gör yoga och tycker om att resa. Ja, verkligheten är inte alltid det man vill visa upp för alla andra. En semester i Brasilien till exempel kan framställas som spännande och lärorikt. Men i verkligheten så åkte min syster hem efter ett antal panikattacker. Semesterresan var inte rätt medicin mot panikångesten, även om sol och bad hjälpte, så var Karnevalen i Rio en för stor påfrestning.

Det är konstigt att det blir så himla tydligt för mig helt plötsligt. Alla försöker visa upp den del av sin personlighet som ska ge mest uppskattning och uppmärksamhet. Alla är ibland ledsna, rädda, arga, stressade och har ångest. Alla vill bara försöka att hantera känslorna på något sätt.

Min syster har lärt sig att hantera sina ångestattacker.

– Av att vara ute och resa så mycket har jag lärt mig att jag klarar mig bra själv och kan tackla det mesta. Det som gör mig mest glad nu är att gå på Livespelningar. När vi var på Popaganda i somras och såg Jenny Wilson med Tensta Gospel Choir fick jag gåshud fast det var 30 grader varmt och strålande solsken. Det är de känslorna man får ta vara på och komma ihåg.

Videon gör inte spelningen rättvisa men ändå: