Mina kompisar var som min familj

När jag växte upp så bestod min familj av min mamma, min styvpappa, min bror och min syster. Det är en ganska vanlig typ av familj. Min brors pappa och min mamma hade skilt sig och vi bodde med min systers pappa.

Men när jag var liten så kände jag mig jätteovanlig – jag var avundsjuk och tyckte att alla hade en familj med en mamma och en pappa som hade varit med sedan barnen föddes. Jag kände mig liksom inte trygg med min familj och sökte mig till mina kompisar och deras familjer.  När jag kom in i tonåren så blev min bästa kompis den som stod mig närmast och var den som jag kände mig mest som mig själv med. Jag flyttade hemifrån tidigt och tappade på sätt och vis kontakten med min familj, jag var mest med kompisar. På sätt och vis så tog mina kompisar och deras familjer min riktiga familjs plats och det fungerade väldigt bra för mig just då. Nu när jag är vuxen så träffar jag min familj ofta och vi har väldigt bra kontakt.