Min första fylla

Jag tror att jag var 14 år när jag var full första gången. Det var precis innan vi började i åttan och jag hade kommit hem från vårt landställe med en flaska vodka. Mina vänner hade druckit och festat lite året innan, och visst hade jag smakat på deras öl men jag hade aldrig blivit full. Jag var helt övertygad om att jag var svårpåverkad eftersom jag inte blev ”full” när alla andra blev det. Jag förstod ju inte att de fejkade!

Jag och min bästa kompis tittade skeptiskt på den klara vätskan i den lilla flaska. Vi tittade på varandra: skulle det verkligen hända något om vi drack det här?

Första gången jag insåg att jag var packad var i Addes vardagsrum ute i Huddinge. Jag reste mig upp efter ett par glas vodka/blandsaft och började vingla – det var som om mitt huvud inte hängde med. Sedan har jag minnesluckor, vi var visst nere vid fotbollsplanen? Klättrade i ett träd? Dansade? Grät? Jag minns hur Micke sa åt mig att vila en stund och hur jag sa att nejnej – det är luuungt. Tills jag kräktes på Addes golv. Sprang därifrån. Mötte hans pappa i trappan. Och gick ut på gräsmattan barfota. Däckade i en buske. Och blev hemburen av en kompis.

Att dricka är inte så glamoröst som man kan tro. Det är vidrigt när man inte minns vad man har gjort och inte kan kontrollera sig själv! När jag tänker tillbaka på den där lilla skitungen som trodde att hon kunde dricka vodka utan att bli full önskar jag att jag hade väntat lite. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde dagen efter. Jag är bara glad att vi var med vänner som kunde ta hand om oss och se till att vi inte gjorde något farligt (eller farligare….) Minns du din första fylla?