Min historia
Här är en berättelse en av våra läsare skickat in till oss, ”Min historia” är någonting många av oss kan känna igen oss i, i bra och dåliga tider. Om ni känner igen er i historien och känner att ni behöver prata med någon, så kan ni alltid vända er till oss på Tjejzonen. Om ni är intresserade av att läsa mer, kan ni hitta fler texter HÄR.
Njuter här hemma med mitt fredagsmys som består av varma mackor och börjar reflektera över vad jag stoppar i mig.
Reflekterar även över hur mycket det pratas om vikt och diet idag.
Egentligen vill jag ställa mig upp och säga att sluta upp med pressen om att vara den perfekta människan för ingen av oss är perfekt, vi är fina som vi är, men det kan jag inte eftersom jag vet hur det känns när man önskar att man vägde lite mindre än man gör.
Kortfattat, jag började träna när jag var 15 är med min pappa och gick ner i vikt, började må bra, men pressen blev alldeles för jobbig, till slut vågade jag knappt äta innan träning för min pappa pressade mig så hårt, hade jag gått upp ett kilo eller inte ätit det bästa blev det ingen glad ton från en speciell person, jag grät till slut och mådde bara dåligt. När jag var 18 slutade jag till slut att träna, mådde för dåligt.Men tyvärr slutar inte historien där,
Jag hade problem hemma så började äta massor utav skräpmat och gick upp stadigt i vikt och mådde dåligt utav det och slutade jag och äta, ja det var väldigt kaotisk, gick både upp och ner. Ja, ingen rolig resa om man säger så, men iallafall har haft mycket problem med mat och min kropp, och jag fortfarande kämpar lite varenda dag. Jag har fortfarande dagar då jag känner hat till min kropp, känner att jag ätit för mycket, men känner samtidigt att jag, vi är människor, ingen utav oss är perfekta, vi går upp och ner i vikt, vi har olika kroppsbyggnader, olika gener, olika ämnesomsättningar, ja alla är vi olika.Jag känner också att det handlar om att äta och träna bra för att må bra inombords.
