Min nya frisyr
Hur känner ni inför sommaren? Sara är beredd, med ny frisyr och nytt självförtroende
Jag är ingen stilgud direkt. Faktum är att jag aldrig haft någon medveten stil. Personligheten får ta sig uttryck i annat än yta. Praktiskt och bekvämt har alltid varit ledordet för både skor, kläder och hår. I fina klänningar känner jag mig ofta olustig. Det är som om jag ljuger för folk när jag gör mig fin. Det är inte jag, den där uppklädda flickan med långt fixat hår och sminkade blå ögon som ler så generat i spegeln. Musklerna som spänner mot ärmar och strumpbyxor skvallrar om det.
Förra veckan tog jag ett modigt beslut. För första gången i mitt liv klippte jag håret kort. ”Har du gått igenom en livskris?” frågade min bästis. Nej, jag var mest nyfiken på hur jag skulle se ut. Nyfiken och lite rädd. Skulle jag likna en kille, jag som har ett fyrkantigt ansikte, mörka ögonbryn och breda axlar? Tänk för att jag inte gör det! När håret försvann trädde plötsligt en annan Sara fram, med mjuka former och lång hals. Ja till och med musklerna ser kvinnliga ut. För första gången i mitt liv tycker jag att jag är snygg. Inte gullig, söt, trevlig eller fin utan SNYGG! Dessutom kan ingen tro att jag är söt och flickaktig ens om jag klär mig i kjol. I min nya frisyr kan jag vara både kvinnlig och tuff i vilka kläder som helst. Så kom våren med linnen och bara ben. Kom sommaren med klänning och midsommarkransar. Jag är nyklippt, nysnygg och beredd!