Mitt pinsammaste skolminne
Jag fick min mens ganska tidigt, tidigare än många andra. Det kändes vuxet och lite coolt, men faktiskt mest pinsamt. När jag gick i sexan hade jag redan vant mig vid att använda bindor, kunde identifiera mensvärken när den kom och lyckades ofta lura till mig att få vara hemma ifrån skolan när den var som värst. Min menscykel synkade lyckosamt nog med utgivningen av favorittidningen FRIDA som damp ner i brevlådan samma dag jag låg hemma. Praktiskt.
Men en sak min blott tolvåriga kropp inte riktigt vant sig vid ännu var den där känslan många tjejer har (så även jag idag) redan någon dag innan mensen kommer, känslan av att den är på g. Plötsligt på en lektion i skolan kände jag något annorlunda i de nedre regionerna. Kissade jag på mig? Nej. Jag fick mens, helt oförberedd. På rasten sprang jag in på toaletten och konstaterade att det kommit en rätt rejäl mängd blod, så rejäl att jag blött igenom trosorna och byxorna. Bara det var ju tillräckligt pinsamt för att man skulle vilja sjunka genom golvet när skoldagen påbjuder två lektioner till innan dagen är slut. Men det var inte nog där.
Jag glömde att spola på toaletten. Ja, ni läste rätt. Jag glömde bort att spola efter mig eftersom jag ju faktiskt inte uträttat något behov utan bara panikslagen ägnat mig åt gammal hederlig damage control av trosorna. Jag lämnade toaletten. Tio minuter senare ropar en kille i min klass att det ligger blod i toaletten. Jag ville bara döööö. Han hade blivit helt chockad då han lyfte på toalettlocket för att kissa och ja, vad vet jag, han trodde väl att någon skadat sig. Jag tror inte att någon någonsin misstänkte mig som boven i just det dramat. Men för mig räckte det att veta om att det var jag. Behöver jag säga att jag alltid dubbelspolar när jag går på toaletten idag?