När allting faller samman

Är det fler än jag som ibland blir urbota trött på sina föräldrar?

När jag var yngre brukade jag låsa in mig och göra en plan på hur jag i princip kunde flytta från huset utan att verkligen göra det. Jag brukade låsa dörren bakom mig och göra upp listor på sätt jag kunde hålla mig hemmifrån, scheman med övernattningar jag kunde göra hos vänner och lådor jag kunde stoppa ner mina ägodelar i så att mitt rum skulle se ut som en tom fängelsecell. Jag gjorde det naturligtvis inte- men den där veckan, den där kvällen, den där timmen. Då, då hjälpte det verkligen.

Så trots att jag är äldre nu och bättre kan förstå varför mina föräldrar agerar och pratar som de gör blir jag fortfarande lika sårad- och då tänker jag: Vad ska jag gör nu? Nu när jag förväntas uppträda moget. Vad kan jag göra när jag hatar dem och älskar dem på samma gång? När jag inte vill vara här längre och inte har modet att säga det till dem?

Vad gör ni när ni är trötta på er familj?