När böcker läser oss
”Att läsa är att resa”. Så stod det på inslagspappret till en av årets julklappar. Men bokresan är mer än en vanlig charter. Det är vägen in i en annan person. Resan jag, och säkert du också, alltid längtar efter. För hur skulle det vara att inte vara jag? Hur är det att vara DU?
Vem skulle du vara om du fick byta liv? Jag vill vara en levnadsglad person med en spännande, innehållsrik vardag och vänner jag verkligen kan lita på. Sådana lyckliga människor finns knappt i böckernas värld. Om dem är det tråkigt att läsa. Men, om jag fick byta liv under bara några få dagar, vem ville jag då vara? Någon som utsätts för prövningar. Någon som utmanas och växer. Någon med ett liv som kryddar vardagen, så länge kryddan inte är allt som finns. För den levnadsglades liv, det har jag redan. Det trygga livet som är så roligt att leva, men så tråkigt att läsa om. Ändå önskar jag att det fanns fler lyckliga vuxenböcker. Böcker som lyfte fram allt det magiska i livet. För annars kanske jag luras att tro att olyckan väntar bakom varje hörn.
”Det var en gång en flicka som växte upp i trygghet och glädje med sin mamma och pappa och en blommande trädgård. Hon lekte varje dag och var så lycklig som någon kan vara. Men en dag…” Ja, vad hände den dagen då lyckan vände? Vilken olycka drabbade det stackars barnet? Ingen kan leva lycklig för alltid. Det har sagorna lärt mig. Och det är när man har det som bäst som faran är som störst. Pang bom så är allt förbytt! Därför kommer jag på mig själv med att vänta på katastrofen. Eller grumla lyckan lite lagom med en eller annan livskris, för säkerhets skull. Känner du igen dig? Men i sagorna kan olyckan aldrig luras. Den måste genomlidas. För i slutet väntar en mirakulös räddning: ”När allt var som mörkast kom han ridande på sin vita häst.” Ibland kan jag fastna i olyckan, i väntan på mitt mirakel. Den där punkten då allt löser sig till det bästa så att jag kan leva lycklig i alla mina dagar. Den räddningen finns inte! Inte i verkligheten. Bara i böckernas förtrollade värld. Glöm aldrig det!
”Läser böckerna oss medan vi läser dem? Hur vet de annars allt om oss?” Jag älskar tanken på att boken läser mig. Åh vad den måste förundras över den saga som jag kallar verklighet. I min saga finns ingen början med brasklappar och presentation. Där finns ingen uppbyggnad inför den stora dramatiken. Inga misslyckade räddningsförsök som bygger upp stämningen inför den mirakulösa upplösningen. Mitt liv följer inga regler, det bara är! Och för att uppleva måste jag LEVA. Leva varje dag, varje känsla och varje tanke med samma spänning som vore de del av en roman. I min verklighet är lyckan det mest spännande som finns
